the damage a man can do

Jaha, ledig igen då. Men nu har jag långledigt. Tills på söndag med andra ord, känns väl helt okej faktiskt. Gick upp väldigt tidigt idag. Vaknade tio i nio av att jag höll på att kissa på mig! Dumt att dricka en liter vatten innan man går och lägger sig kanske. I alla fall så gick jag upp då och höll Angelica sällskap tills att hon gick till jobbet. Då började arbetet. Jag, Sandra och Angelica är BÄST på att stöka ner på en väldigt kort tid. Det var kläder överallt, och disk i hela köket och vardagsrummet. Så jag satt upp håret i en knut på huvudet och drog på mig städkläder och började med att diska. Sedan fyllde jag på alla 14 vattenflaskor och ställde in dom i kylen. Vi tar aldrig ett glas och tar vatten ur kranen. Vi vill ha kylskåpskallt vatten på flaska. Japp, så är det. Jag har vikt kläder och lagt dom på rätt plats, och JÄVLAR vad kläder vi har. Vi har lätt kläder för tio personer. Efter det damsög jag. Och det behövdes kan jag säga. Igår när vi låg och kollade på tv jag och Angelica skulle jag gå ut till köket för att hämta något, kommer inte ihåg vad. Så ropar hon att jag ska ta med mig både det ena och det andra. Och eftersom jag har tvånstankar att jag måste få med mig allt på en gång så blev det en hel del att bära till slut. Jag balanserar ett paket med salta pinnar på ett glas i ena handen. Och precis innan jag ska sätta ner det på bordet tappar jag paketet med pinnarna och dom sprider ut över golvet. Jaha, jag plockade upp dom som låg i en hög, tänkte att det kan väl inte vara så farligt att äta dom. Men det var vissa jag inte orkade plocka upp. Så dom klev jag ju såklart på varje gång jag skulle gå från soffan. Inte så att jag liksom tänker på att dom ligger där, nej jag glömmer bort det och kliver runt i dem varje gång. Och det sprider sig snabbt till alla golv i lägenheten. Trevligt värre. Ja, nu har jag berättat det också. Det var väl roligt att veta? Mm, det tror jag nog. Förresten, jag har nyss varit nere i tvättstugan och satt på en maskin med tvätt! Och det är första gången i mitt liv jag gör det, faktiskt. Det är helt 100% sant. Hur sjukt det än är. Men jag vet faktiskt fler som inte har tvättat själva förut. Men Angelica tror mig inte. Hon tycker att det är galet att jag inte gjort det förr. Men va tusan kände jag imorse, nu går jag ner och får det gjort. Och så, nu är jag inte tvättoskuld längre! Tummen upp för det ja! Och så var jag ju till affären nyss. Handlade lite mat som jag tänkte laga sedan tills A och S kommer hem. Torsk står det på menyn, kokt torsk med tomat och kokt potatis! Supergott. Men Angelica tycker inte om torsk. Men jag ska omvända henne. Det här kan hon inte ogilla. Ska berätta vad hon tyckte sen.

Ja, i söndags var jag hos min faster i Knivsta. Det var väldigt trevligt. Har inte träffat henne på två år. Och lilla Jennifer har hunnit blivit fyra år. Helt galet. Men hon sa att hon kände igen mig, det är väl coolt? Hon ville att jag skulle leka med henne hela dagen. Hon sa tillochmed till min faster Maria att hon ville att jag skulle sova kvar. Hon måste ju tycka om mig riktigt mycket. Japp, det tror jag. Vi gick till lekparken och sånt. Jag fick lätt panik när hon klättrade upp högst på nån sak. Tror alltid att dom ska ramla ner och slå sig och grina sådär hysteriskt. Då vet jag inte vad jag ska göra. Dom flesta barn grinar ju för själva situationen, inte att det gör ont. Ska man gå in 100% och trösta dom då eller ska man bara fråga hur det gick? Nej, jag vet inte vad jag ska göra i alla fall. Men allt gick bra. Jag slapp hamna i ett lekparksdilemma. Sedan lagade Fredrik mat till oss och hans kompis och deras grannar. Supergod kyckling med fetaost och klyftpotatis. Och han var lite nervös när han lagade maten för att han vet att jag gått restaurangskolan. Haha. Men godkänd blev han, oja, supergott var det! Efter maten ville Jennifer såklart leka mer. Så vi gick till hennes rum och vi spelade spel. Ett spel på med samma svårighetsgrad av vad jag klarar av. Jag och A har ju bevisat att Monopol och Ord Yatzy är för avancerat. Så vi spelade ett spel där man slog en tärning och så blev det färgen GUL säger vi, då skulle man ta en gul plutt och lägga på sin gula ballong på sin spelbricka. Och det som samlat alla färger först vinner. Superenkelt och roligt! I alla fall det förstnämda då. Jag tog tåget hem vid nio och var hemma cirka halv elva.

Angelica kommer springandes från balkongen och ber att jag ska följa med ut. Och ja, jag var inte svårövertalad om vi säger så! Ett glas rött sen var vi igång. Louise var hos oss också och skulle sova över. Efter en snabb makeover vandrar vi strandpromenaden till Nacka strand och inväntar båten från Fjäderholmarna. Vi åker in till stan och stannar sedan på båten för att släcka törsten litegrann. Vet inte exakt hur länge vi var där. Men ett tag. Vi tog sedan taxi till Gamla stan och gissa vart vi åkte? Jo, Kleins. Där var det mycket folk. Och för ovanlighetens skull spelade dom bra musik hela kvällen. Blev dans och sång tills klockan slog tre. Då klev vi in i en taxi som jag trodde skulle köra oss hem. Men nej då, vi hamnar utanför någon stackars krog där vi tyvärr inte kom in. YES! Tänkte jag, då åker vi hem. Men nej då tar vi ännu en taxi (fråga mig inte vem som betalade för det, inte jag eller A iaf) och åker till Patricia, men där kommer vi inte heller in, och det har vi aldrig gjort förut heller. Så där stog vi och frös. Vi insåg att kvällen hade dött. Så vi går till mcdonalds och köper mat. Jag försökte tydligen få med mig han i kassan hem till oss på efterfest. HAHA! Han hade svarat seriöst och frågat om vi kunde vänta tjugo minuter. Haha, stackars kille. Vi vände på klackarna och gick därifrån i alla fall. Sen äntligen hamnade jag i soffan hemma. Under denna kväll har jag också hunnit skicka ett antal (ca. 130) sms till en och samma person. Vad skriver man då liksom? Jo, viktiga saker. Jag inser inte att han kanske sover eftersom jag inte får svar? Haha. Stackarn. Väckte honom flertalet gånger och det slutar med att vi pratar i telefon i kanske en timme fram tills att klockan var 05.00! Då slocknade både jag och han. Och så ringde klockan 08.30 ! Jo tack. Jag mådde otroligt bra.

Jag lovar, jag ska uppdatera senare idag, och om ni har tur, ja då ska jag skriva nåt intressant!

Nu ska jag uppdatera. Dock inte med något intressant. Angelica har kommit hem nu, men hon är inte hungrig. Men jag måste börja laga snart, jag dör snart. Av hunger alltså. Och så måste jag ju gå till tvättstugan och hämta all tvätt! Men torkskåpet är fruktansvärt segt. Kläderna har varit där inne i fyra timmar nu men än är det inte torrt. Har pratat med Viktor senaste timmarna. Eller, nu är det slut på det. Men han höll mig sällskap här i mina hushållssysslor. Trevligt :)

Förresten på tal om Viktor. Han och hans band Argos Action är ju med i en musiktävling där dom måste ha röster för att vinna, så jag tänkte marknadsföra lite här. Gå in på http://www.sr.se/cgi-bin/gavleborg/program/artikel.asp?programid=3288&artikel=2678255 och rösta nu ! :)

Ahhhhhh!
Dagens låt måste vara; Thin Lizzy - Fools gold


Klockan är nu 21.26 och vi har haft öråd här i stugan.

-Utlandsresa i höst = JA TACK!
-Utgång ikväll = Njaaaaaa okej då, eller nej vi struntar i det, ja det gör vi, alltså NEJ.
-Baka kladdkaka = JA. Eller nej.
-Poppa popcorn = JA!
-Malla ska skriva ett meningslöst blogginlägg = JA!
-Tyckte Angelica om torsken idag? = JA!

Vi tar alltid upp viktiga saker när vi väl sitter ner och pratar. Ja, det gör vi.
Som sagt tyckte Angelica om torsken jag lagade idag. Såklart hon gjorde det. Det var ju jag som lagat den. Den går fruktansvärt fort att koka torsk. Inte mer än fem minuter. Helt galet fort. Efter maten spårade det som vanligt. Jag försökte säga ett roligt skämt, men jag skrattade så mycket åt mig själv, så själva poängen kom aldrig fram och Angelica och Sandra fattade ingenting. Och när dom väl fattade var det inte längre roligt. Vi tog på lite Lizzy. Och gud vad glad jag blir då. Jag mår bra. Jag kan inte beskriva känslan i kroppen när jag hör dom. Det sprider sig liksom ett pirr i hela kroppen. Ungefär som när man vet att nåt roligt ska hända, och så är man lite nervös men man vet att det kommer bli kul. Jag ryser till och med ibland. Så bra tycker jag att dom är. Dom är bäst. Och som Vilmer hade sagt ; Mitt bästa band. Ja, det är dom. Mitt bästa band. Jag hade ju faktiskt planer på att måla Phil Lynott i nacken, det skulle vara coolt. Men jag skulle säkert ångra det. Eller jag skulle inte ångra det, men jag vet inte, det kanske skulle kännas fel på nåt sätt bara. Han är ju egentligen en helt främmande man, som faktiskt söp och knarkade ihjäl sig. Men samtidigt min favoritmusiker. Jag vet inte rikigt hur jag ska förklara, men på nåt sätt kanske det bara känns fel att ha en sådan stor tatuering på sin egen kropp. Men men min babys tass ska jag ha. Det kommer jag aldrig ångra, babybabybaby jag älskar dig :) Det kanske skulle fylla hålet i mig på något sätt, jag vet inte. Men bra vet jag att det kommer bli, och det kommer kännas bra. Ohh babygirl, du var det bästa i mitt liv!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0