Man kan säga att jag har en komplett samling av Amanda Jenssen-skivor. Det har en fin klang. Dock har hon bara gjort två skivor. Men i alla fall. Komplett. Lyssna lyssna lyssna!

     




(Samtalet finns på film under (o)nyktra förhållanden)
Malin - Sandra, vart är vi?
Sandra - I Turkey!
Malin - Turkey?! Men det är ju en jävla kalkon!

Ett annat samtal om hur dålig frukostbuffén var slutade i en grov felsägning av självaste Angelica. Salladsbordet var enormt och vi diskuterade att dom borde skippa salladen och lägga till något annat istället. En sak som bör tilläggas är att under hela resan så hade alla tre svårt att prata ordentligt. I varje mening sa vi nåt ord helt fel. Men Angelica tar priset här. Och en till sak som bör tilläggas är ju att det såklart var roligare i verkligheten.

Malin, Sandra och Angelica diskuterar salladsbordet...

Angelica - Ja, för vem fan dricker sallad till lunch?

Angelica kollar på oss med en frågande blick och undrar om vi hörde vad hon just sa och säger till sig själv "Eller... va?!"

Alla tre bryter ut i asgarv.. Hela meningen blev liksom fel, dricker och lunch istället för äter och frukost. Stabilt! Nåväl, det var kul då det hände. Och med tanke på att det var sista dagen på frukosten så blev det liksom pricken över i för hela resans felsägningar.

10 timmars sömn! Det gillar vi. Måste få sova ut ibland. Blir så grinig annars. Ringde till mamma nyss och frågade om hon och pappa hade glömt bort mig, då dom inte hört av sig på mer än 24 timmar, "Ja" svarade hon. Jaha, vad kul sa jag. "Men Malin du var ju bara borta igår" JA?!?! Och? Det är fortfarande lång tid. Men skitsamma. Nu lyssnar jag på musik och mår bra. Ska ut och gå nu, sen kanske en tripp ner på stan.
Vad händer i helgen då?!

Killer Queen, Gävle Konserthus, 22 Oktober 2009, 19.30 !

   


Det var så bra! Jag och Viktor såg tributebandet Killer Queen tidigare ikväll, och ja, det var skitbra! Bilderna är dock inte i någon vidare kvalité, men nånting i alla fall. Egentligen så är jag för trött för att skriva nu också, plus att magen värker som om den ska sprängas vilken sekund som helst. Och min rygg knakar som ett fallfärdigt hus.. hur mycket det nu knakar, skitsamma, det gör ont i alla fall, tänk om jag ändå inte hade hoppat upp på det där jäklarns staketet och ramlat handlöst på ryggen, tänk vad skönt allt hade varit just nu, men skitsamma. Jag kände att jag ville lägga upp det här på en gång.

Det var i alla fall riktigt riktigt bra! Det lät ju faktiskt som Queen. Inte exakt lika såklart, men väldigt likt var det! Och sångaren såg ut som Mercury, med överbett och allt! Och en jäkla röst alltså. Bassisten, gitarristen och trummisen körde alla varsitt solo och det var också riktigt bra. Tyckte om trummsolot, jag gillar nog allt som har med trummor jag göra. Men gitarristen vad inte så dålig han heller.. och inte bassisten heller.. Alla var helt enkelt bra. Men det är nånting med trummor alltså. Dom höll på i lite mer är 1.5 timme men det kändes som 15 min. Jag tyckte det gick skitfort, kanske för att det var så bra.

Igår då, jag, Anna, Ida, Lina, Viktor, Simon, Johan och några fler umgicks på Lillpuben ((Y)). Det blir väl vad man gör det till antar jag, haha! Men trevligt hade vi, kul att träffa Lina också, henne ser man inte ofta nuför tiden. Sen blev det donkenbesök. Ingen mat för min del där, men Anna och Ida åt, så satt vi där och snackade lite. Sen Bigbay och mys.

Har just nu 25% kvar på batteriet och det betyder typ 10 min. Och det är väl ungefär så länge jag kan hålla ögonen öppna känns det som. Så, nu säger jag god natt.


Och du kommer säkert hitta nån bättre sen,
men månen är död, när jag tänker på det,
och himlen är jord av sten, himlen är jord av sten.
Så många broar jag bränt, ingen tog mig riktigt över nej,
men jag går inte isär när jag går med dig.

Good Morning sunshine! Eller nåt. Sunshine är det ute i alla fall och jag vill inte kasta bort denna dag framför datorn, men det skulle vara väldigt skönt. Jag ska väl pallra mig ut och gå. Och igår när jag vaknade så var det snö ute! Det är helt galet, 19:de oktober och det kom snö. Men jag gillar snö, så det är helt okej. Det får gärna komma en meter snö! Mys med snö ju :)

 

Just nu mår jag väldigt bra. Ligger en varm säng med datorn och skriver med trevliga människor. Har ypperligt bra musik i öronen och fullkomligt njuter utav situationen. Mmm! Senaste dygnet har varit väldigt trevligt, väldigt mysigt. Utöver det vanliga. 10 poäng. Oja, igen igen! Vet inte riktigt vad jag ska skriva faktiskt. Men så brukar jag ju säga, sen blir det hundra meter långt i alla fall. Fick förresten smaka på den omtalade (?) befogenhetspastan. Tillochmed så fick jag vara med att laga, det är stort. Och riktigt gott var det. Men har man grädde i maten så blir det automatiskt gott, typ. Och nu blir jag ju hungrig när jag pratar om mat. Jag tror jag äter lite för dåligt. En gång har jag ätit idag, pasta, som sagt. Och två hårdmackor imorse, med keso. Tänk om man fick äta en chokladboll som styr blodsockret nord? Tänk om tänk om. Men inte gråter jag..

Promenad blev det idag också. Men var seg i benen, mjölksyra typ. Jättekonstigt. Men en rolig sak som alltid händer när jag är ute och går efter att solen gått ner är att jag skräms av min egen skugga. Det är skitjobbigt. Det kommer liksom en extra skugga precis efter den första gått förbi, och jag blir lika rädd varenda jäkla gång alltså. Riktigt sådär att hjärtat hoppar till. Och idag tog jag en jäklarns omväg för inga lampor fungerar vid Vallhovskolan så där vågade jag inte gå. Jag och pappa kollade nämligen på Drag me to hell igår. Och det var ett misstag. Ett grovt sådant. FY! Om du vill bli skrämd så att du inte kan sova om nätterna är det den filmen du ska se! Usch och fy. Nu skrämmer jag upp mig själv också (Y)!

Om jag hade ork hade jag skrivit ner en för rolig konversation mellan mig och min retard friend called Angie. Den handlade i alla fall om en speciell julklapp. Kanske tar mig tid och skriver ner den imon. Kan ju vara någon som är intresserad av vad vi pratar om.. eller?

MMMMMMuuuuusik...vad gjorde jag utan den?



Sometimes, it's hard to hold on, so hard to hold on to my dreams.
It isn't always what it seems when you're face to face with me.
Like a dagger you stick me in the heart and taste the blood from my blade.
And when we sleep would you shelter me in your warm and darkened grave?

Om man vill sitta på nålar i 24 timmar, ja, då ska man ta hem Ruben till sig. Han sitter inte still en sekund, förutom den lilla timmen han sover på kvällen.. Han är överallt. På hyllor, skåp, fönsterbrädor och överallt dit man kan klättra. Han började med att ha ner en blomkruka i mitt rum. Finns bilder på det där nere också. Men det var det som gick sönder, inget mer, som tur var. Vi kollade på film på kvällen, och under den första filmen sov han. Då kollade vi på The taking of Pelham 123, med Denzel Washington och John Travolta som spelade mot varann. Riktigt bra actionfilm. Fruktansvärt spännande. Verkligen en rekomendation! Iallafall så sov Ruben i mitt knä under en filt då. Sedan bytte han och la sig på rygg i pappas knä, finns även bild på det. Sedan när den filmen var slut drog vi på efterlängtade Harry Potter och Halvblodsprinsen. Och Harry Potter-fan som jag är, vilken besvikelse! Visst att böckerna oftast är bättre, men här tycker jag dom misslyckades totalt med filmen. Men det spelade inte sån stor roll, för Ruben went crazyyyy när vi tog på filmen. Han var som sagt överallt! Upp bland blommorna och försöka riva ner dom, sedan upp på skåpet och bita i sladdarna, och sitta på pappas förstärkare och högtalare (snacka om någon som blev nervös och lite smått förbannad på katten). Ja, det var verkligen ett riktigt jobb att ha honom här alltså. Till slut blev det sent och dags att sova. Så Ruben lägger sig i min säng vääldigt snällt, jag släcker lampan och då springer han ner för trappen och stannar där ett tag. Jag lyssnade ett tag och efter en liten stund känner jag att han hoppar upp i sängen och lägger sig vid mina ben, jag tänder lampan och ser att han hämtat sin lilla boll han brukar leka med. Så klockan 23.56 vill Ruben leka. NO WAY sa jag. Till slut somnade han i mamma och pappas säng.

Klockan 07.03 väcks jag av två tassar som trampar mig i ansiktet. Då var det bara att klä på sig och gå ner och ge han mat. Han åt två tuggor sen kom han och la sig bredvid mig i sängen och vilade ett tag. Sen när mamma och pappa klev upp blev det en jäkla fart igen. Och han har samma förmåga att få mig att vilja gå upp som Siri hade (kanske inte riktigt lika stark ÄN men iallafall) så jag klev upp och lekte med han hela dagen.. Tog dock en paus vid 13-tiden och gick ut och gick. När jag kom tillbaka hade bror och Jennie kommit tillbaka för att hämta Ruben. Men han var inte särskilt taggad på att åka hem, så han somnade i pappas famn så dom blev tvungna att stanna på fika. Men till slut begav dom sig hem. Så nu är det tomt här i huset igen. Tråkigt, tycker jag, men inte mamma och pappa som nu kan ställa tillbaka saker på hyllorna och sådant. Och jag damsög mitt rum som var fullt med jord.

inthepoooophouse!
 

ajajajjajabajajajajaa sa pappa när R upptäckte förstärkaren..
  

 

He knows music do you seeee! 
   

Ovan är bilder tagna med mobilen och här är lite bilder med digitalkameran som det är något fel på, bilderna blir liksom lite suddiga på något sätt, men här är några av dom bästa jag fick..

   


Ser fram emot kvällen, mysmysmys! Men nu ska jag dränka mig med lite Ozzyyyy!

Goodbyeadiosfareweelll!

Yeyeyeyeye vinst idag. 3-5 ! Så jävla skönt. Trots utvisningar och frustrerande/galna Falu-spelare så höll vi i in i det sista. Just nu sitter jag hemma och funderar över vart mina päron har tagit vägen. Dom kanske har lämnat mig, för alltid. Nej, det skulle vara allt för hemskt. Men eftersom jag har köpstopp skulle det ultimata vara att dom är någonstans och shoppar och sedan kommer hem med nya plagg till mig vilket är en väldigt dålig teori, kanske om jorden typ gick under först. Sen så, kanske. Jag börjar i alla fall bli hungrig, så nu får dom komma hem och laga mat! yeyessssthankyou.

Justjiiiiiaa.. Igår. Sov hos Anna. Ida var också med, och Amanda, ett tag. Vi körde Lips (?). Typ som Singstar. Jag vann över Ida, STORT! Blev grovt mobbad av dom tre Elitspelarna för att jag inte kunde reglerna och inte visste när man skulle sjunga osv... Men jag är en stolt okunnig tv-spelsmänniska, faktiskt! Sedan kollade vi på The Notebook eller vad den nu heter, Dagboken på svenska iallafall. Och så som Anna har tjatat om att jag ska se den alltså. Och hon har berättat lite om den och jag har tyckt att den verkar bra. Så drar den igång.. "MEEEEEEEEN! Den här har jag ju sett" sa jag.. Så var det med det, men den är bra, så vi kollade på den iallafall. Lite sorglig. Hemskt öde liksom. Stackars Noah. Och jag gosade med Sussi såklart. Blev dock inga bilder denna gång. Inte på Sussi iallafall. Men på Ida och Annas chips och dipp, och min fruktansvärt mycket fräschare och godare fruktsallad. MMMMM! Trodde aldrig jag skulle få i mig allt. Men jorå, två apelsiner, två äpplen, en banan, ett päron och några vindruvor. Ohh ja. Gott var det. Upp tidigt imorse.. Trött som ett as. Men jag vill poängtera att jag gick upp FÖRE Anna. Vilket är något av ett mirakel. Det har nog aldrig hänt. Hon brukar bokstavligen få dra mig upp ur sängen, och fortfarande sover jag, typ. Men skitsammaaa. Nu måste jag leta föda! ciaiaiaiaioo my loved ones.

Snart blir det mys med baby Ruben!<3

Jag tror bestämt att jag ätit omelett varenda dag den här veckan. Nog för att det är gott. Men man kanske inte ska äta tre ägg om dagen. Eller jag vet inte, faktiskt. Skitsamma. Tidig träning idag. Vilket resulterade i att det kändes som att dagen gick väldigt fort. Och det har jag inget emot, verkligen inte. Träningen gick väldigt bra faktiskt. Eller, i alla fall om man jämför med tisdagens träning. Den gick käpprätt åt helveteeee! Kunde inte lägga en pass ens en gång! Men så är det, ibland.

Den där vuxenpoängen jag inte kom på igår. Jag kom på den nu. Fast det är liksom inte en poäng egentligen. Det är bara en patetisk sak som tyder på att mitt nuvarande liv inte är mycket till liv. Hårddraget. Jag har börjat läsa tidningen. GROVT! Alltså, annars läser jag alla rubriker, och verkar det intressant läser jag förtexten som är tjock. Och om det är riktigt intressant (vilket det väldigt väldigt sällan är) så ögnar jag igenom resterande text. Men nu kan jag sitta och läsa om Britta som klipper bandet till det nya äldreboendet och Göran som blev av med sin hund för vargen tog han. Jag läser typ allt! Och sist men inte minst så följer jag "debatterna" på insändarsidorna. En väldigt het diskussion just nu är just om vargen som dödade hunden. Och jag blir så arg. Nog för att jag är djurvän, men vilka idioter det finns alltså! Om man är jägare, hur man nu kan vara det, och har sin hund lös i en skog där man vet att det finns varg, så får man väl skylla sig själv om hunden blir tagen. Det är väl självklart att vargen vinner över en vanlig jägarhund! Och jag tycker fruktansvärt synd om den stackars hunden som inte alls har valt att bli en jakthund. Det jag inte förstår är hur man kan skylla på VARGEN!!?? Den var ju här först. Lika som att man skyller på älgen som springer ut mitt på motorvägen och skapar en olycka. Men hallå, älgen var här först, och det är vi idiotiska människor som har byggt en dum jävla väg mitt genom hans hem! Och så har vi mage att skylla på älgen?! Jag förstår inte. Och så finns det dumma puckon som skriver insändare där dom säger "Äh, jag är så trött på den här vargdebatten nu alltså, kan vi inte bara 'Skjuta ner' alla vargar så blir det tyst på er alla" Alltså, hur dum får man vara? Orkar inte ens tänka vilken dum idiot det kan ha varit som skrev något så puckat. Usch. Men i alla fall.. Jag följer skiten i tidningen varje dag!


För någon timme sen... talking with the mysterious v.

Det är någonting med hösten alltså. Som får mig att må bra. Speciellt dagar som denna. Solen lyser och himlen är blå, men kylan ligger på. Allt som är varmt annars blir liksom hett och mysigt. Tillexempel en kopp kaffe. På sommaren känns den nästan ljummen och man dricker hellre något kallt. Men på hösten så blir den där kaffekoppen jättevarm och mysig. Man vill bara sitta ute och känna hur den värmer upp hela kroppen när man dricker. Eller ta tillexempel ett hem. På sommaren kan det ibland vara skönare att vara ute för man vet hur fruktansvärt varmt det är inne. Men nu, när det är kallt ute, så ser lamporna i fönstret ut som små värmekällor och man vill bara gå in och kura ihop sig i soffan under en filt och slå på en bra film! Eller när man ska ta en promenad. På sommaren blir man antagligen jättesvettig och man är fortfarande jättevarm fastän att man har duschat. Men inte nu, inte på hösten. Man tar på sig minst två lager kläder och går ut. Man är alldeles varm i kroppen samtidigt som man känner hur iskallt det blir på kinderna och näsan, och det tar en stund innan blodet har hunnit ut i fingertopparna. Det är mysigt. Jag fullkomligt älskar hösten. Vanligt folk jobbar ju nu och har inte tid med promenader (Jag skulle gärna byta med någon) så jag får promenera själv. Men med några favoriter i öronen så gör det inte så mycket i alla fall.

En till som älskade hösten.

Om jag bara fick gå en höstpromenad med dig. Bara en till.

Hej och hå. Finbesök såhär på kvällskvisten och allt. Brunbesök. Blev skitsnack och sånt. Även en tur till Storvik, mys! Sen mer skitsnack i bilen. Det har jag saknat. Så nu har jag kurat ihop mig i sängen och fryser faktiskt INTE här hemma för en gångs skull! Mamma drog på alla element igårkväll så jag har faktiskt öppnat en del fönster idag för att det var lite fööör varmt. Aldrig kan det vara lagom.

Blev ju en kvällspromenad innan jag fick besök. Och jag hade en sådan energi alltså. Jag nästan sprang fram. Plus att jag hade en av dom bättre spellistorna i öronen. Annars byter man ju varannan låt. Men denna lista, den var riktigt bra. Den där energin kan ha kommit från att jag svepte en kopp kaffe precis innan faktiskt. Men den där perfekta spellistan iallafall. Jag tänkte dela med mig av den, såhär såg den ut:
 
Pearl Jam - Yellow Ledbetter
Bob Dylan - Tangled up in blue
Billie the vision and the dancers - A man from Argentina
Robert Plant & Alison Krauss - Please read the letter
Robert Plant & Alison Krauss - Stick with me baby
Thin Lizzy - The sun goes down
Thin Lizzy - It's getting dangerous
Thin Lizzy - Still in love with you
Led Zeppelin - Stairway to heaven

Väldigt några låtar kändes det som nu när jag skrev ner dom. Fast mycket mer blir det inte på en knapp timme. Iallafall var det en alldeles strålande spellista. Som passade utmärkt till mitt alldeles strålande humör! 52 minuter kändes som 10. Tog även ett extra varv runt kvarteret då gitarrsolot på Stairway to heaven tog fart när jag var utanför mitt hus. Vore oförskämt att bara rycka ur lurarna och stänga av. På nåt sätt.

Men nu ska jag nog ta och stänga igen datorn och sluta försöka få en viss person att stanna uppe med mig. Det verkar lönlöst och det leder snart till bråk, känner jag. Och jag är hungrig. Så snart slår blodsockernivån mig i magen och gör mig knäpp i skallen. Eller nåt. Så nu säger vi god natt för idag. Tack och hej!

Så. Ännu en gång var det längesen jag skrev. Faktum är att jag suttit med ett tomt inlägg framför mig flera dagar i sträck nu, men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det händer ju inte alltför mycket, tråkigt nog. Känns som att tiden står stilla, nästan som att den går bakåt! Jag lider väl inte precis, men någonting skulle det ju kunna hända om dagarna. Förutom städa, laga mat och promenader. Jag känner mig för tusan som en pensionär! Stackars gamla ensamma pensionärer alltså. Tänk att vara alldeles ensam om dagarna, och laga mat till sig själv och vänta på att någon kanske nån gång ska komma och hälsa på, eller ringa.. Men i alla fall, jag känner mig lite så. Faktiskt. Och det är ganska hemskt. För jag har ganska många år kvar till pension. Typ 46 år eller nåt. Shit, det var inte lång tid, egentligen. Men skitsamma. Deprissionstankar.com här hörde jag!

Varje dag den här veckan har i stort sett varit likadana. Gå upp, äta frukost (vilket innebär att jag gör världens godaste omelett), gå en promenad, komma hem och duscha, sedan göra lunch (till mig själv i min ensamhet), sedan förbereda middag till mina arbetande päron. Sedan jag kvällsaktiviteterna se lite olika ut, antingen träning eller slapp framför datorn eller tv:n. Saknar en viss brun/vit liten filur som skänkte mig all lycka i hela världen. Hon gjorde det värt att gå upp och dagarna. Nu måste jag liksom hitta någon annan anledning. Och visst finns det fler orsaker att gå upp, men det går liksom inte att beskriva hur hon fick mig att må hur trött jag än var. Obeskrivlig kärlek till en varelse som inte längre finns. Det är också jobbigt. Just nu är det jättejobbigt. Babygirl!

Några positiva saker då kanske. Jo, jag har skaffat mig några vuxenpoäng här i veckorna. Jag har börjat dricka kaffe! Började med latte på jobbet i sommras, och nu, helt plötsligt dricker jag vanligt kaffe. Med en gnutta mjölk i. Men jag skulle säkert gilla det utan mjölk också. Har inte provat än. Det får bli nästa steg! En annan poäng är att jag börjar inhandla varor till hemmet. Med mammas kort dock, men jag handlar. Och inte saker som godis och onyttiga saker. Utan liksom mjölk, bröd, frukt och fil och sådant som tar slut hela tiden. Och en till poäng är att jag börjar närma mig tvättstugan mer och mer. Jag stryker än så länge.. Och sorterar ibland min tvätt. Men har inte ännu kommit så långt att jag häller i tvättmedel och sköljmedel. Men det kommer, jag lovar. Sen var det något mer, men jag kommer inte på det nu.

Nu när jag sitter här med mitt kvällskaffe fick jag ett sms av en person som fyller min vardag med kärlek. Och det är just den personen jag saknat dom här dagarna då jag känt mig lite nere. Jag har liksom gått runt här och tänkt att det är nåt som fattas. Liksom såhär tomt kan det inte vara, någon fattas, men vem? Och nu, nu vet jag. Så nu mår jag mycket bättre! Och en till sak har jag kommit på som gör att jag mår bättre, jag har flyttat ner datorn till köket. Annars sitter jag typ bakom min garderob inne i ett hörn i mitt rum och gömmer mig för världen. Men här nere ser jag liksom ut genom fönstret och är delaktig i det som händer här hemma. Och nu lät jag som en gammal pensionär igen, men så är det i alla fall.

Faktiskt så känner jag mig  på bättre humör nu när jag skrivit ett blogginlägg! Ska ut och gå en promenad nu sen ska jag nog skriva nåt mer här i bloggen!

Heeeej på ett tag kära läsare.


älskade sötboll.