My empire of dirt

En sak är säker. Jag och Angelica kan inte föra ett normalt samtal med varandra. Det spårar alltid. Det spelar ingen roll vad vi pratar om. Det slutar alltid med något grovt skruvat, puckat, sjukt, galet. You name it! Tillexempel på jobbet. Jag, Cissi och Angelica byter om för att gå hem och Angelica packar ner saker i sin väska, och så ser jag att hon stoppar ner mina vantar som jag lagt på hyllan. Så säger jag att det där är väl mina vantar Angelica? Då säger hon jaha oj jaha, så fortsätter hon att proppa ner allt som ligger på hyllan, kockmössor, förkläder och massa grejer, i all världens fart och så börjar vi driva om att hon alltid snor allt hon ser omkring sig när hon ska gå hem. Så börjar vi krydda med att hon monterar ner hela hyllan och tar hem den till sig och har som matbord. Och att hon släpar ut bänkarna och alla omklädningsskåp, det är ca 7 skåp som är två meter höga och sitter ihop med varandra plus en bänk att sitta på. Och att hon släpar ut den genom dörren och tar hem den och har den som "sittplats" till sitt matbord som består utav hyllan hon monterat ner. Som att ingen märker varje morgon att alla möbler och grejer är borta liksom? Haha, vi är skadade. Grovt!

Jag vet. Vi har sjuk humor. Ja, vi tycker verkligen att det här är kul. Men roligare är det ju i samma ögonblick man säger allting. Såhär i efterhand när man skriver ner det och försöker förklara så är det ju inte lika kul. För er alltså. Vi skrattar ihjäl oss varje gång vi drar upp det satteee!

Jag ska inte ens nämna våran promenad hem från jobbet idag. Heller inte dom timmar vi tillbringade själva på jobbet. Det är helt stört alltså. Om det fanns dolda kameror på jobbet så skulle folk tro att vi var sjuka i huvudet. Helt ärligt. Det finns inte ord för våran humor. Den är så vrickad.

Skönaste kommentaren idag kan jag berätta om iallafall.

Jag står i köket och hackar nånting. Angelica kommer in från matsalen med diskförkläde i typ galonmaterial, diskhandskar i gummi, en grön och en gul och en sopkvast eller nåt i händerna. Vi lyssnar på rockklassiker på radion och Rammstein börjar spelas.....

Angelica (tänk er hur hon ser ut i sin outfit) kommer in genom dörrarna och skriker som om hon vore full :

-RAMMSTEIN?!?!?! Det är väl för fan inte ROCK?!?! Det är ju för fan tysk jävla......(tyst i tre sekunder)....... jävla BÖGPOP!!!!

Jag höll på att dö av skratt. Det är svårt att få det att låta lika roligt som det verkligen var. För Angelica kan få till en sån sjukt rolig röst när hon säger saker. Meeeeeen hoppas ni kan föreställa er. Haha.



besta kåmpizar.







(OBS. Detta inlägg skrevs natten till idag (därav "idag" på jobbet), men någonting hände med bloggsidan så det gick ej att publicera, men nuså funkar det igen.)


yeah we all shine on

like the moon, and the stars, and the sun



on and on and on and on..............




....

till you're so fucking crazy you can't follow their rules

Jan had told him many times "it was you to me who taught, In jersey anything’s legal as long as you don’t get caught"

Massa vuxenpoäng till mig! För ett tag sen betalade jag min första räkning, och nu har jag två till på hög! Eller förresten, snart kommer min telefonräkning också. KUL! Vuxenpoängen känns bra, men inte själva grejen att siffrorna är höga. Pissssss. Jag vill ha ett heltidsjobb. NU. Fan vad skönt det skulle vara. Med normala arbetstider. 08.00-16.00 mån-fre och ledig lör-sön. Fan vad skönt. Och så får man sluta lite tidigare på fredagseftermiddagen. Och ett jobb jag verkligen älskade. Typ djurpolis. FÖRSTÅ! Eller, nånting med djur iallafall. Inte slaktare som hon på Arbetsförmedlingen sa. Lång historia bakom det, men ändå. Tänk att vara slaktare? Man kan ju inte sova bra om nätterna då? Förresten finns det inga djurpoliser i Sverige. Men det finns djurinspektörer och liknande. Kanske ska jag flytta till Arizona eller Houston? Ni vet som Animal Cops Houston? På Animal Planet? Världens bästa program? Hoppas ni vet. Hoppas ni kollar på det varje kväll 22.00-00.00? :D Haha, inge töntig jag heller. Men nån måste vara det också...

Förresten, jag är uttråkad. Fruktansvärt jävla uttråkad, det finns inte ord. Kan det hända nåt nu? Snälla. Vad som helst! Jag vill åka utomlands. Typ någonstans där det är riktigt varmt. Thailand. Mmmmm. Gud giv mig pengar och låt mig åka på semester. En jääääävligt lång semester.






En tripp till Frankrike iår kanske, Anna? :)


verka snygga..........

myskvällar på trappan vid floden i Lyon. Helt okej!





Vilken jäkla resa, underbara minnen :)

Nu måste jag göra mig iordning inför dagens jobbpass!

Ciaaaaaooo


beautiful boy

Klockan är ca halv fyra. Och idag har jag åstadkommit ganska mycket om man jämför med hur mycket (lite) det brukar vara. Gick upp vid tio, åt frukost i en timme typ, dock bara två mackor men ändå. Sedan såg jag att mamma hade lämnat hennes "ut-å-gå" byxor hemma, OM jag blev lycklig. Jag tror inte att det överhuvudtaget går att frysa i dem. Inte ens i 72 minus som det var någonstans i Ryssland (?!) för ett tag sen. Iallafall, så böt jag om och gick ut på promenad. En underbart skön promenad. Har man varma byxor så är det ju underbart! Dom dagar mamma inte lämnar utågåbrallorna hemma så har jag leggings och mjukisbyxor, och då fryser benen till is efter 30 min. Typ. Det kan vara lite jobbigt sådär. Var ute och gick i en timme, sen blev det dusch och lite plock hemma. Hungern slog till och jag gjorde iordning potatismos och köttbullar och lingonsylt. Konstigt att man blir sugen på saker man egentligen inte tycker om när man är vrålhungrig. Jeeeteeeeekonstigt jue. Pratade lite med mami på telefon sen och kom fram till att jag skulle göra iordning pannkaksmet till henne och papi. Och som den hemmafru jag är (var..typ) gjorde jag självfallet det. Och det var typ nyss, så nu sitter jag här, som en ensam pensionär (som jag skrev om förut vet ni!!!) och kollar ut genom fönstret och väntar på att någon kanske hör av sig eller kommer och hälsar på. Tänk om?

Som ni också kanske märkt har jag varit oförlåtligt dålig på att uppdatera här. Men jag vill liksom komma på nåt intressant att skriva om, och inte bara skriva om vad jag gör på dagarna. Och som ni också märkt, har jag inte kommit på nåt intressant att skriva, så nu, när jag har tappat nästan alla (observera alla) mina läsare så skrev jag i desperation ett inlägg. Hur ointressant som helst. Man kanske tycker någon att det är kul att läsa? Vem vet. En sak som är säker är iallafall att jag tycker att det är kul att skriva. Intressant som ointressant. Så kanske, kanske att jag börjar skriva mer regelbundet. What if?


Saknar babyyyyyyyyyyyyy Ruben.....

 
partiee i lokalen snart kanske?
 
eller....?


What's that rolling down your face, are you okey?

Längesen jag skrev något här nu. Under tiden har jag gosat med hundar, gått in nya converse, glassat i en galet sexig tröja, lagat ytterst goda köttbullar, skaffat ny frilla, fått ett nytt smeknamn: Doris, taget från filmen Hitta Nemo, då jag är extremt glömsk, firat nyår med Baby Ruben, fått en ny sovkamrat vid namn Meg som är en flodhäst, lagt en till bok på hög: Barrack Obamas självbiografi..

Men då det verkar som att jag har tappat skrivförmågan uppdaterar jag i form av bilder istället...Enjoy my Dears!

  
  

  

   

 

   






 



Ciaoo!

RSS 2.0