congratulations, how good you must feel
"Ooh - I didn't see that big black cloud hanging over me
And when the rain came down I was nearly drowned
I didn't know the mess I was in
Ooh - my hands were tired
Jokers and fools on either side
But still I kept on till the worst had gone
Now I see the hole I was in"
.
God Jul:)
.
Had an angel of mercy to see me through all my sins.
There were times in my life, when I was goin' insane.
Tryin' to walk through the pain.
When I lost my grip, and I hit the floor,
yeah, I thought I could leave but couldn't get out the door.
I was so sick and tired of a livin' a lie.
I was wishin' that I would die.
Galet!
what have I become, my sweetest friend?
Helt okej av Eddie också!
Min favvis gjorde den inte så dåligt heller.
Question Live! Jag dör...
.
Usch och fy. En av mina favoritskådespelerskor..
Skådespelaren Brittany Murphy är död. Hon drabbades, enligt flera amerikanska medier, av hjärtstillestånd och kunde inte återupplivas. Räddningstjänsten i Los Angeles kallades tidigt på söndagen till en bostad i Los Angeles och skådespelaren fördes till sjukhuset Cedars-Sinai Medical Center. Hon var död vid ankomsten.
Orsaken till den 32-åriga skådespelarens död är inte fastställd ännu. Hennes make Simon Monjack ringde, enligt Tmz.com, 911 från parets hem och sa att hustrun var sjuk. Murphy är mest känd för sina roller i Clueless, Don’t say a word, Girl interrupted (mot Angelina Jolie och Winona Ryder), Just married (tillsammans med Ashton Kutcher) och 8 Mile, där hon spelade mot Eminem. Hennes sista stora film var Sin City 2005. Året därpå släppte hon tillsammans med Paul Oakenfield singeln Faster Kill Pussycat som blev en danshit.
Tidigare i december kom rapporter, enligt Huffington Post, om att Hollywoodstjärnan sparkades från filmprojektet The Caller i Puerto Rico och att hennes make togs in på sjukhus eftersom han drabbades av andningsuppehåll på flyget från Puerto Rico.
Flera kändisar har redan twittrat om Murphy, Rockaren Fred Durst skriver; ”RIP Brittney Murphy. What a sweet human being. My prayers are with her friends and family.”
Såpastjärnan Khloe Kardashian skriver: ”OMG!!!! This is horrible news when anyone passes. I'm so sorry for her family. Send prayers out please.”
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/brittany-murphy-dod_3973801.svd
.
Because the things you say and the things you do surround me.
Grab hold of the soul where the memory lingers
Och jag vill spendera tid ute i detta underbara väder vi så snabbt har fått. Jag vill göra mycket faktiskt. Men om man börjar kl.12.00 och slutar ca.23.00 hinner man inte göra mycket. Okej, idag börjar jag 14.00 så jag skulle kunna gå ut och njuta lite av snön. Ta en skön promenad. Men energin finns helt enkelt inte. Jobbar man nästan till midnatt, då vanligt folk har gått och lagt sig och kanske sovit någon timme så orkas det inte med när man vaknar vid 10.30 och alla leder i kroppen värker och du måste gå till jobbet igen om någon timme och samtidigt vill man hinna med att äta frukost i lugn och ro, kanske städa lite också.. Och vi ska inte tala om ryggen. Doktorn säger "Röntgen visar ingenting, uppsök sjukgymnast" Mm, tack för det. Jag ville grina när jag läste det. Ärligt!
Tacka vet jag musik. Tänk att det alltid slutar med musik? Jag tror jag gillar musik. Älskar musik. Avgudar musik. Tänk, vad skulle hända om alla toner flög iväg ut i rymden, helt ofångbara, och aldrig mer fick vi höra dem..? Då skulle jag också vilja flyga iväg ut i rymden. Tänk vad underbart. Sväva runt i rymden och inte bekymmra sig för någonting, bara lyssna på musik och sväva omkring i ingenting. Sounds gooooood?
Förresten. I söndags var jag och hälsade på Baby Ruben (Han heter inte Baby Ruben, utan bara Ruben, men jag säger Baby Ruben) och han är inte så mycket "Baby" längre. Men fortfarande världens gosigaste. Ska nog vara kattvakt snart har jag bestämt. Ibland tror jag att jag går bättre ihop med djur än med männsikor. Låter det märkligt? För mig känns det helt naturligt att umgås med Ruben. Jag ifrågasätter inte han, och han ifrågasätter inte mig. Man behöver inte prata, vilket kan vara jobbigt ibland. Man får vara sig själv för en liten stund helt enkelt. Och så får man vara "liten" för en stund, leka och sånt. Nyttigt för själen!
Ruben ger mig energi. Och energi är något jag har brist på just nu. Så tack för i söndags Ruben, det gjorde gott. Jag blir lätt grinig när jag inte har någon energi. Och "lätt grinig" var något av ett milt uttryck. Väldigt milt skulle jag vilja säga. Jag blir jobbig och nästan dum. Ja, det blir jag. Förlåt alla som måste stå ut med mig då. Jag tycker synd om er. Ärligt. Men vi låter den här veckan komma till sitt slut. Sen glömmer vi den, okej? Tack på förhand.
favoritbilden igen.
We could be so happy, you and me, no one there to tell us what to do.
I'd like to be under the sea. In an octopus' garden, with you.
Äntligen!
.
Stackare.
all you need is love!
Please don't start that again!
Hejåhå! Jobba,jobba,jobba,jobba,jobba, ledig, jobbafest, ledig, jobba,jobba,jobba,jobba,jobba,ledig,jobba,jobba. Kul! Ibland. Men nu är jag mest stressad över att hinna med allt innan jul! Och bättre blir det inte när mamma och pappa också jobbar hela tiden, och vi hinner nästan aldrig ses. Men äntligen idag, för första gången på mer än två veckor satt vi ner vid samma bord i mer en två timmar och pratade. Inte om något speciellt. Det var underbart skönt. Såhär på tredje advent och allt! Har lovat mamma att jag ska göra köttbullar till jul... Det var hon mest stressad över. Typ. Jag har ju bara rullat några tusen köttbullar iår, så varför inte göra hundra till?
Jaha. Igår var det som sagt feeest hos systrarna Lund. Som fyllde 18 respektive 20 år denna vecka. Och ja, en supertrevlig fest bjöd dom på med riktigt god mat och dessert. JA! Ni läste rätt. Dessert. Jag åt, för första gången på mer än två månader, glass, chokladsås och marängen. Marängsviss! Mm, och ja, det var jävligt gott vill jag lova. Så undra om jag har något mer intressant att dela med mig av denna söndagseftermiddag. Jo, det blev ju utgång också. På Lobby. Och justja, Louise kom hit från Stockholm också. Och vi sa till taxichauffören "Kör oss till stan, till Nordea". Och det gjorde hon såklart. Men Louise var inte så imponerad: "Ehhh, ska det här...alltså är det här Sandvikens Centrum då?" Haha, ja, Välkommen sa vi. Sen träffade vi samma gamla folk man alltid träffar på krogen. Kan ju vara kul det också! En lyckad kväll blev det absolut!
Tack för igår bruudar! Och grattis igen!<3
definitely maybe
Nu blir jag sådär irriterad över varför jag inte fick vara ungdom under denna tid på jorden. Det får mig att tänka på ett gammalt blogginlägg:
"Ligger här i sängen och är lite irriterad måste jag säga.. Inte för att det finns någonting att göra åt saken men ändå! Jag blir så arg att jag inte fick leva på 60-70-80-talet ! Under den tiden hade mina favoritband sin storhetstid! Spelade in dom bästa låtarna som någonsin skrivits.. Tänk bara.. all skitmusik som görs idag, inte för att det bara görs dålig musik idag, men det finns nog inget band jag vet som kan komma upp i samma nivå som dom gamla klassiska banden. Sjävklart kan man ju njuta av dessa band genom att lyssna från datorn eller se gamla konserter på tv.. Men det är ändå inte samma sak! Ligger just nu och lyssnar på albumet Live and dangerous med Thin Lizzy från 1978... De är ju så bra att jag får tårar i ögonen (nästan). Varför varför varför ska man leva i denna meningslösa tid? Oookej, jag ska inte vara så djupt bitter, men förstå dom lyckliga små själarna som fick höra Lynott stå och sjunga LIVE! Jag tror inte dom förstår hur lyckligt lottade dom var alltså. Hade jag haft en tidsmaskin hade jag nog just nu velat åka tillbaka till 1978 och gråta glädjetårar! Ååhhhh, tänk om det nu vore så.. Det skulle vara nåt det :) Och idag har jag bestämt mig.. Jag ska åka till Irland! Men jag fattar det inte, vad är det som är så speciellt med Irland och England? Föds alla mina idoler stora stjärnor/band där? Van Morrison, Pink Floyd, Led Zeppelin, Queen Thin Lizzy, Beatles...OSV ! .. alla mina favvisar härstammar därifrån, och nästan under samma tid spelade dom... Ja jag säger då det, sänd mig tillbaka till denna underbara musikhistoriska tid ! NU, innan jag dör av bitterhet..."
-
"I can't be everywhere at once, there's always somebody to see
And I never turned out to be the person that you wanted me to be
And I tell you who I am, time and time and time again
Tell me why must I always explain"
V.M
when you're down on your luck
did they get you to trade?
Det sunda sommarlivet. För övrigt en grym bild. Right?
it's not your business anyway!
Men måndagsmys hade jag när jag kom hem :) mmmm! Ett par fina skor fick följa med hem, en grå tröja med otroligt söta puffärmar, örhängen som mamma avskydde, och jag avgudade, ett armband från Bikbok jag kollat på i tre månader, som det nu var halva priset på! Woho! Underbart. Och så blev det ett par fingervantar som gick upp en bit på armen, så dom passar utmärkt till min skinnjacka med korta ärmar. Sen blev det lite födelsedagspresenter till systrarna Lund! Madde fyller ju 18 idag, GRATTIS TILL HENNE! Och Angelica har namnsdag idag och hon fyller 20 på fredag och på lördag skall det firas! Oj vad det ska firas! Och en och annan julklapp. Fick gå ut i bilen och lämna alla påsar innan jag fortsatte shoppingrundan. Mami kom och joinade sen åkte vi hem.. Jag hade ont i fötterna efter ett 6-timmarspass i Valbo. Och åter igen åt jag ingenting på hela dagen. Så Hej Magknip när jag åt kvällsmat.
ojdåråjdå.
Denna brud fyller alltså 18.. How will it end, how will it end?
Och denna brud fyller 20..
Dom är alltså syskon. Och ja, dubbel spårning!
and if you listen very hard, the tune will come to you at last
Trots att det är 4 grader och skittråkigt och grått ute så ska jag idag försöka fixa lite julstämning. Jag känner inte alls att julen är påväg fastän det var andra advent igår. Men idag ska jag försöka ändra på det, får se hur det går. Fixa lite julklappar kanske? Ja, det kör vi på! Lite tidigt att ta fram granen kanske? 
I'm close enough for you to see
Ett litet musiktips såhär på kvällskvisten! "Become" är min favorit på detta album. Enjoy!
Det är dags för söndagsmys!
Nu gjorde jag sådär igen! Glömde äta på hela dagen. Åt frukost vid 09.45. En macka och lite fil och müsli. Sedan åt jag inte förrens klockan 19.00. Hej magknip! Hej igen. Men nu har den gått över och jag äter fruktsallad, vilket jag längtat efter hela dagen. Eller, sedan igår. Då jag åt upp en halv skål med apelsinfiléer för Cicci när hon skivat upp 10 apelsiner som vi skulle ha till ris alá maltan. Hon vart superglad då. (Lite krydd med halva skålen).
Erkänn att det ser riktigt jävla gott ut?
I try not to talk to loud
En sak jag hatar är när någon gäst säger "Öhhhh du där" och så ställer dom en fråga.. Vadå "du där"? Är jag inte värd att säga "ursäkta mig" till eller? Nej tydligen inte. Hände ca 187 gånger idag. Men glad är väl jag för det.
Alltså, jag är så trött. Så förbannat trött.
Förresten är Wish you were here med Pink Floyd världens bästa låt. Utan tvekan. Första plats utan någon som helst tvekan. Det står jag för och kommer antagligen aldrig någonsin att ändra mig. Aldrig.
Klockan är 01.40 och jag känner mig berusad. För att jag är så trött alltså. Och med det säget jag god natt.
walked into the door again
yeyeyeyeyey right!
Trött som jag vet inte vad.
Kände att jag var tvungen att förmedla det till mina trogna läsare!
Eftersom klockan är efter tolv kan man säga att imorgon är det söndag och då ska jag till min kärlek.
Eller så kan vi säga, om 8 timmars sömn, 12 timmarpass på jobbet, 8 timmars sömn och 1 timmes bilfärd! Sen kärleksmys. Mmmm.
Sen ännu en vecka med långa dagar på jobbet. Men jag är ju ledig EN dag iallafall (om jag har tur dvs). Tummen upp för det. Eller?
Förresten så har jag skivat 50 kg julskinka idag. Det var jätteroligt. Och 10 kg korv. Vem fan kom på julbord? Han borde inte få Nobelpris.
Och så råkade jag hyvla av en bit av mitt finger. Inget farligt eller så. Eller, det lät ju farligt. Men liksom toppen på knogen. Ont gjorde det, eller det sved mest. Och jag trodde jag skulle hamna i koma. Typiskt mig att bli svinrädd så fort det kommer blod. Men blod i stora lass kan ju vara farligt. Tur att det inte var i stora lass. Fy vad äckligt det lät. "Ett skepp kommer lastat med blod"..........BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ. Ryser. Typ.
Det roliga nu är att jag tycker verkligen att detta nattliga inlägg är skitkul. Garvar åt mig själv. Allvarligt alltså.
Som sagt. Trött som jag vet inte vad. God natt.
(Glömde ju Tracy Chapman när jag skrev om "Bästa musikalistiska Geni häromdagen, så nu är hon också nominerad...Lyssna på albumet Crossroads så förstår du vad jag menar)
Maybe if I told you the right words?
.
Where are you and I'm so sorry I cannot sleep I cannot dream tonight. I need somebody and always this sick strange darkness comes creeping on so haunting everytime. And as I stared I counted the webs from all the spiders catching things and eating their insides. Like indecision to call you and hear your voice of treason will you come home and stop this pain tonight, stop this pain tonight.
Don't waste your time on me you're already the voice inside my head. I miss you, miss you.
vacancy
Gick ut på Din Sko och kikade lite. Vilket jag inte skulle ha gjort. Fick nämligen syn på ett par sådana skor man inte ska se om man har köpförbud. Detta var två timmar sedan. Och inte förrens nu har jag lugnat ner mig. Det gick bra till en början. Sedan slutade det med att mamma och pappa fick spänna fast mina armar bakom ryggen så att en beställning inte kunde genomföras. TYP! Men det hade kunnat vara så. Det var gränsfall. Nästa gång kommer jag inte kunna stå emot trycket.
Nåväl. En dos av Angie kom lägligt idag. Eller lägligt och lägligt. Ska man försöka vara effektiv på jobbet är det inte så bra med en marsipanrullande Angie som står och matar på med våran alldeles för underbara humor. Hon hade all tid i världen. Inga gäster hade hon att ta hant om men i köket måste vi preppa till tusen i vilket fall. Och nu kom jag på att jag glömde mata en viss deg, surdegen, helvete! Men vad gör det henne? Nej, nöjd stog hon och rullade sina marsipanbollar (för att underlätta lite för oss hjälpte hon till) och hejade på när mina skrattanfall kom. Det räcker med en blick från henne så viker jag mig dubbel av skratt. Nästan, faktiskt. Det var för längesen vi sågs nu. Det är en sak som är säker. Och snart fyller hon 20, och Madde fyller 18. På samma vecka! Och på lördag..ja, tiden får visa vad som händer.
Kryddigt inlägg förresten.
Det är sent och jag saknar min darling!<3
Dark Side. Älskar är bara förnamnet.
you know that chick that used to dance a lot
"And that time over at Johnny's place
Well this chick got up and she slapped Johnny's face
Man we just fell about the place
If that chick don't want to know, forget her"
P.L
£13.99
I’ve heard Phil Lynott described as the Black Elvis. Is that accurate? I’m not sure, but I am sure that Phil Lynott is a dearly missed rock n’ roll genius. This The Boys Are Back In Town lyric T-shirt is therefore the perfect way to pay tribute to Thin Lizzy and Phil Lynott.
GE MIG! NU!
http://www.bathroomwall.co.uk/store/images/medium/t-shirts/bw-boysareback-325x325.jpg&imgrefurl=http://www.bathroomwall.co.uk/store/thin-lizzy-tshirt-p-the-boys-are-back-in-town-lyrics-tshirt-p-487.html&usg=__qs0omf9sZsMidn21IBrz5Q5fOD8=&h=325&w=325&sz=27&hl=sv&start=1&um=1&tbnid=pZxtfK-8y5StyM:&tbnh=118&tbnw=118&prev=/images%3Fq%3Dthin%2Blizzy%2Bthe%2Bboys%2Bare%2Bback%2Bin%2Btown%2Blyrics%26hl%3Dsv%26sa%3DN%26um%3D1
Words like 'great' and 'legend' get used far too much these days, when in fact they should be reserved for cases of real merit. One such case is when talking about Phil Lynott - a man for whom those words really do fit. Think I am overstating it? Just go and listen to Live and Dangerous, and then ask yourself why you bother owning any other records... As for T-shirts, shouldn't everyone own a Thin Lizzy T-shirt?
http://images.google.se/imgres?imgurl=http://www.bathroomwall.co.uk/store/images/medium/t-shirts/bw-boysareback-325x325.jpg&imgrefurl=http://www.bathroomwall.co.uk/store/thin-lizzy-tshirt-p-the-boys-are-back-in-town-lyrics-tshirt-p-487.html&usg=__qs0omf9sZsMidn21IBrz5Q5fOD8=&h=325&w=325&sz=27&hl=sv&start=1&um=1&tbnid=pZxtfK-8y5StyM:&tbnh=118&tbnw=118&prev=/images%3Fq%3Dthin%2Blizzy%2Bthe%2Bboys%2Bare%2Bback%2Bin%2Btown%2Blyrics%26hl%3Dsv%26sa%3DN%26um%3D1
I go out and stare at the world in complete disbelief
Okej, jag är djupt inkörd på Van Morrison och Bob Dylan. Två genier helt enkelt. Sen har vi genier som Phil Collins, hela Pink Floyd-gänget, Robert Plant, Allison Krauss, John Lennon, hela Beatles-gänget för övrigt, Marvin Lee Aday, Phil Lynott, Gary Moore, Jack & Meg White....... m.fl.
Vet någon nåt om hur man får tag i Nobelprisarrangörpeople så kan ni väl kontakta mig... Så ska jag införa ett nytt pris.
Det var nog allt. Hej!
till we get the healing done
Oh when you feel it, when you feel it in your soul
Baby, and you really know
That you reap just what you sow
When we get the healing done
Oh till we get the healing done
Till you know that it's working every time
Till you work it out in your mind
And you know it straight down the line
Till you get the healing done
Oh make no worry till we get the healing done
Oh we gonna go back, back to our favourite place
Oh look at it again
See it all through different eyes
When we get the healing done
Oh when we get the healing done
tupelo honey why must I always explain
Här är framsidan på Van Morriosons "Hyms To The Silence", ett av dom bästa albumen som någonsin producerats. Lite svår att få tag på, faktiskt. Därför står den ännu inte på i min skivhylla. Jag vill gråta. Så bra är den.
"It's not righteous indignation that makes me complain. It's the fact that I always have to explain".
knockknockknocking..
..
Raising Sand!
just like so many times before
Jag har kommit på en sak. Livet är orättvist! Japp, det är det. Så tänker säkert alla människor någon gång i livet. Några kanske flera gånger än andra. Men ibland är det skrattretande orättvist. Liksom, man kan helt enkelt inte förstå hur allting fungerar(och inte fungerar). Men det är väl inte meningen att allt ska fungera heller. Tydligen. När någonting visar sig fungera som man vill, och det känns bra, så ska det alltid förstöras. På något vis, det är jämt så. Och det är irriterande. Man blir bitter. När ingenting någonsin fungerar i längden.
Fundera och grubbla. Det är något jag är bra på. Jag kanske kan få pris för det. Någon dag. Som sagt, fundera och grubbla, det gör jag mer eller mindre hela tiden. Det behöver inte nödvändigtvis vara över något negativt, utan bara allmänt funderande. Och ibland grubblar jag så mycket att jag glömmer bort vad jag började grubbla över. Och det är också irriterande. Risk för att falla in i en bitterhet som tar tid innan den försvinner.
Något jag har lärt mig är att inte grubbla över något som man vill ändra, som redan har hänt. Men det är lättare sagt än gjort. Jag kan det teoretiska, men inte det praktiska. Jag vet hur man ska göra och inte göra. Men jag lever inte efter det. Hur dumt låter inte det? Skitdumt! Ju! Men så är det. Hur jag än vrider och vänder på allt, så går det inte att sluta fundera och tänka "Varför?". En sjukt fult ord. Ett jobbigt ord. "Varför", ja ni hör ju. Jag VET att man inte ska fundera och tänka varför när jag VET att jag aldrig kommer att få ett vettigt svar. Man måste helt enkelt leva med det som skett och kanske inte köra ner sig totalt i det förflutna. Men det är svårt. Det är en sak som är säker.
När jag skriver "När ingenting någonsin fungerar i längden" vet jag inte riktigt hur jag ska förklara vad jag menar. Men någonting som tydligen inte fungerar i längden är ju just det jag skriver om "Fundera och grubbla". Det är ett faktum helt enkelt. När man märker att man med tiden slutar fundera och tänka varför så har det antagligen skett någon form av förändring i tillvaron. Det kan väl egentligen vara vad som helst. Skaffat en ny vän? Skaffat ny pojkvän? Gjort slut med en vän/pojkvän? Man har hittat en förändring i sitt liv som är positiv och som gör att man med tiden grubblar mindre, funderar mer sällan. Och ordet "Varför" kanske inte betyder så mycket längre. Eller det kanske inte spelar någon roll om man inte vet. Och det känns som, när det blir en positiv förändring för mig, så följs den av en negativ. Jämt. Det är frustrerande. Och så är man liksom tillbaka på noll igen.
När man glömt bort hur det känns att tycka om någon så mycket, så mycket att man kan strunta i allt och alla, så blir det jobbigt. När man vet att man har kunnat gjort saker annorlunda men samtidigt kommer man ihåg vad konsekvenserna blev om man försökte. När man inte fick göra som man ville, och om man nu gjorde som man ville så blev det sådär jobbigt. Och det där som var jobbigt, det blir liksom jobbigt jämt. Även om det är över. Så finns det där bak i huvudet och kommer fram när det minst passar. Eller minst passar och minst passar. Det passar väl aldrig att få oväntat besök av det förflutna.
Nu vill jag inte ge "deppiga" blogginlägg. Faktiskt. Det är något jag egentligen inte gillar. "Deppbloggar". Men måste väl erkänna att detta inlägg fick en lätt touch av "depp". Men det är inte min mening iallafall. Det är inte det som är själva poängen. Eller poäng, det var väl inte meningen att det skulle finnas någon poäng heller. Utan mening och utan poäng? Struntsamma. Men bra, det mår man iallafall, när man kommer till instikt om hur styrd man varit av alla människor, vänner och personer som på något vis säger att vissa saker är fel och vissa saker är rätt, och man känner att man går sin egen väg och fullkomligt skiter i vad alla tycker och tänker. Vad fan, kan man få göra som man själv vill utan att någon ska stå och säga att det är fel och det är rätt. Nej, om man lever som man vill och inte som man lär, då mår man bra.
So, so you think you can tell Heaven from Hell,
blue skies from pain.
Can you tell a green field from a cold steel rail?
A smile from a veil?
Do you think you can tell?
And did they get you to trade your heroes for ghosts?
Hot ashes for trees?
Hot air for a cool breeze?
Cold comfort for change?
And did you exchange a walk on part in the war for a lead role in a cage?
How I wish, how I wish you were here.
We're just two lost souls swimming in a fish bowl, year after year,
Running over the same old ground.
What have you found? The same old fears.
Wish you were here.
