småplock från olika mästerverk
When starvation and black death raged across the land
There were many driven by their hunger
To set sail for the Americas
In search of a new life and a new hope
Oh but there were some who couldn't cope
And they spent their life
In search of fool's gold"
Jag blir knäpp. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Det är så bra. Dom är så bra. Det kittlar i kroppen och jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mina känslor för musiken som får mig att må så fruktansvärt bra. Förutom att säga att det är så fruktansvärt bra. Det finns inte en grupp i hela världen som kan få mig på bättre humör. Och då menar jag när som helst, hur som helst. Allal låtar har sin egna lilla mening. Och vissa verser säger mer än dom andra.
"Hes just a boy that his lost his way
Hes a rebel that has fallen down
Hes a fool been blown away
To you and me hes a renegade
Hes a clown that we put down
Hes a man that doesnt fit
Hes a king but not in this town
To you and me hes a renegade
But he is a king when hes on his own
Hes got a bike and thats his throne
And when he rides hes like the wind
To you and me hes a renegade"
Det känns nästan som att ha hittat hem. Allt i musiken stämmer in på den man är. Eller den man har varit och inte längre vill vara. Ganska stort tycker jag.
"It's three o'clock in the morning
And I'm on the streets again
I disobeyed another warning
I should have been in by ten
Now I won't get out until sunday
I'll have to say I stayed with friends
But it's a habit worth forming
If it means to justify the end"
Som när jag ser att det inte finns någon anledning att gå upp på morgonen tillexempel. Så tar jag på en låt, vilken som helst, med denna gudomliga grupp, så finner jag plötsligt väldigt många anledningar att gå upp. Och det är sant. Allt känns mindre jobbigt och jag känner att jag kan klara av vad som helst, typ.
"Outside the window the neon flashes
In the morning light
Down on the sidewalk there's a woman with a problem
But she don't know how to fight
She's destitute and broken down
She softly whispers is there no one around
And no one hears the sound
Her knees give way and hit the ground"
Vila i frid Philip Parris Lynott 20/8-49 - 4/1-86
i need some sympathy!
Jag, Anna och Lovisa diskuterade min lilla olycka igårkväll faktiskt. Tänk om det hade legat en sten där jag ramlade, och jag hade brutit nacken, eller krossat ryggraden eller något likande. Jag hade ju faktiskt kunnat dött! Och det är ju en hemsk tanke. Men jag hade tur i oturen som Anna jämt säger.
Och i allt detta onda knäpper jag en egobild. Bara för atttttttttt. hejejejejjjedå
...
Förlåt för dålig uppdatering här på bloggen. Men jag har ingen ork att skriva. Orkar inte skriva vad som händer varenda dag. Har haft (har fortfarande) jobbiga smärtor i ryggen då jag av någon anledning ramlade bakåt från ett staket, ca 1.5-2 meter ner till marken. Tappade luften, fick lite panik, trodde att jag brutit nacken (det knakade till väldigt obehagligt) och ja, detta var i lördags. Har som sagt fortfarande ont, hoppas det går över snart.
Annars var lagfesten mycket trevlig. Jag tror alla hade kul. Jag hade i alla fall kul. Jag var riktigt nöjd med kvällen. Inget hade egentligen spårat (förutom Ida och Ida!) men inget allvarligt hade hänt. Men såklart så ska jag stå för det. Men det är jag redan van med vid det här laget så det är inget nytt! :) haha.
Dagen spenderades med Angelica och Sandra, vi var till Valbo och så var vi på Stan i Sandviken och fikade lite. Och vi vill inte riktigt inse att det börjar bli höst än. Så trots att termometern var på 8 grader så satt vi på en uteservering och fikade. Väldigt kallt var det. Men som sagt, hösten är inte välkommen än! Kvällen spenderades hos Anna, med Lovisa, Ida och Jennifer. Fick lite kunskap om hudvård. Trevligt. Sedan fikade vi, i tre timmar. Vad vi än pratade om så överdrev vi det till tusen. Det var kul.
Imon blir det lunch med ALI. Sedan till FTV. Sedan till STIF. 
"..och nu står vi här, med fasit i vår hand.
Det blev inte alls som vi sa, det blev bara
frågor utan svar. Men jag tror allting blivit
bra, om vi gått halva vägen var."
Your made up friend has given up on you, Two more drinks and he might come true
Träning igår. Det gick sådär. Hade fruktansvärt ont i högra vaden så det tog emot varje steg jag sprang. Och så slog jag en tå på vänster fot. Så jag liksom haltade till på varje ben när jag sprang. Måste sett fruktansvärt roligt ut. Men så är det. Hade lust att bara stå och skjuta hela träningen. Men men. Sedan åkte jag och L och köpte bananer och keso. Hon trodde inte på att det var gott ihop. Men faktum är att det är den bästa kombinationen som finns. Mm det är så gott. Aja sen Järbo. Prata skit, och allvar faktiskt, för en gångs skull. Skönt att prata av sig gammalt skit. Och någon som är bra på att lyssna, det är hon det. Min bästa. Vi somnade utan att säga godnatt. Då är man trött. Upp tidigt imorse. Intervjuuuu sedan till Sandviken. Nu är jag hemma. Och det är skönt. Väldigt skönt.
yeyeyeyyeyeyeeyey, imon är det teamparty! Kan bli kul. Antagligen blir det jävligt kul.
One more kiss and lets be friends!
Amanda Jenssen - Numb
Låten är äckligt bra.
Tell my love I'm leaving, Tell my love I gotta find something to believe in, Tell my love I'm going for the sun, for the sun. A new day has begun.
Ungefär nu brukar jag kliva upp ur sängen. Men som sagt har jag hunnit med ganska mycket redan. Varit in till Gävle, pratat lite om jobb osv. Åkt buss hem, GRATIS! Både från Gävle och från resecentrum till Vallhov. Kan vara för att jag inte använt mitt busskort på år och dar. Eller, det borde väl inte spela nån roll? Magnetremsan kanske inte är så pigg helt enkelt. "Fixa det där nån gång om du vill, om du har tid..." Jaha, herr busschaufför. Du kan väl fixa det själv. Ge mig ett nytt bara, så svårt kan det väl inte vara? Men jo, tydligen. Skitsamma. Jag kommer inte använda kortet i alla fall. Kanske. Både våran och brors bil är på service så jag kan inte använda bilen.. Känns bra. Tur att jag har min L! :) Ställer alltid upp när det behövs. Jämt jämt jämt. Alltid.
Nu tänkte jag gå ut och promenera. Men icke. Nu regnar det. Då blir man blöt. Det är jobbigt. Så jag ska väl sätta igång och baka lite då! Men vi har ingen jäst hemma. Kanske måste ha det om man ska baka tänkte jag. Orka handla. Men det är väl så det är antar jag. Hemmafrun som jag ändå är. Litegrann. Deltidshemmafru.
Härom dagen kom jag att tänka på Amanda Jenssen och hur mycket jag faktiskt gillar henne. Försökte leta på skivan som ska finnas någonstan här hemma. Men hittade den inte. Och så igår hittade min käre far den bland hans skivor. Å vad glad jag blev. Vanligtvis tycker jag inte om saker som har med idol och sådant att göra, men med Amanda är det nåt speciellt. Förra sommaren var ju jag och Annika och såg henne på Living Room. Vi stod längst fram såklart. och när vi står där och sjunger med i låtarna tar Amanda tag i min hand och kollar mig rakt in i ögonen när hon sjunger. Det var ballt. Tyckte jag. Kanske inte lika ballt som om det vore någon annan kändis med va tusan. Kul att nåt annorlunda händer i ens liv i alla fall, ibland.
Förresten, HAHA! Igår hände en rolig sak. När jag och Angelica ska svänga in mot Vallhov vid AGA-korsningen, tror ni fan inte att det går en gammal tant med rullator mitt i korsningen?! Vi höll på att dö. Så vi vände för att hjälpa den stackars damen så att hon inte skulle bli ihjälkörd. Men när vi kommer så är hon redan mitt ute i korsningen och bilarna yr förbi i all världens fart. Hon såg alldeles borta ut. Liksom kollade upp mot himlen och förstod inte riktigt vad som hände. Och när jag tänker efter, så var det ju egentligen inte roligt alls! För hon kanske var sjuk och inte riktigt fattade vad hon gjorde. Hon kanske inte tänkte riktigt klart eller något. Nej, sånt här får man inte skratta åt. Men just i ögonblicket kunde vi inte hålla tillbaka vårat skratt. Förlåt oss, tanten med rullatorn.
Men hur som helst, så ska jag väl pallra mig till affären och köpa jästsvammmmp. Eller så kan jag baka ett bröd utan jäst. Får se hur det går?! Kan bli spännande. Kan bli jobbigt också. Skitsamma. Hejdå.
morning..
The flames are all long gone, but the pain lingers on
Jo, det här med min och Angelicas dagliga promenad. Jag har börjar fundera på om den verkligen ger nåt. För jag och Angelica kan inte riktigt hantera det här med promenader. Det är väldigt mycket vi inte kan hantera för den delen. Men just våra promenader, det är nåt speciellt med dom. I början går vi i rask takt. Men när vi börjar komma ner mot Lidl och stadsparken är det som om nåt händer. Vi spårar liksom ur (NO SHIT?!) på nåt konstigt sätt. Vi börjar prata om gamla minnen, eller så har vi pratat om någonting som helt har kommit från ämnet och blivit grovt överdrivet. Och i samma veva så går vi liksom lite saktare. Jag stannar i några sekunder, böjer mig dubbelvikt och asgarvar åt nåt roligt som Angelica sagt. Hon säger ofta roliga saker, tycker jag. Fruktansvärt roliga saker. Jag önskar att någon filmade oss med dold kamera. Så att världen får se hur roliga vi faktiskt är tillsammans. Tillexempel idag, när vi var nästan hemma, och urspårningen hade gått så långt att man inte ens kunde kalla det urspårning, det var något mycket värre än så. Vi pratade om när jag red på Idas häst igår. Som var en cowboyhäst med cowboysadel och allt! Så kryddade vi att det var världens mest okontrollbara häst. Men den valde jag såklart. Mallan vet ni, hon kan allt. Och har hon bestämt sig. Ja, då är det bara för alla andra att acceptera. Men jag var tvungen att förklara att jag kunde hantera den i alla fall. Så jag började med att berätta att jag hade haft hund en gång i tiden. Det är ju nästan samma sak. Och min vän Angelica, hon har faktiskt en katt! Och katt och hund, det går att jämföra med galen häst. "Och en gång så var jag på Skansen, och såg dom stora djuren........ Mmmmammut." Och så såg jag björnar. Ja, det gjorde jag minsann. Som klättrade i träd. Och så åt vi våfflor... "Men, har du inte kommit från ämnet nu?" "Nej, eller, va.. var det inte Berätta-Om-Din-Dag-På-Skansen-Stund nu? Nehe okej.. " Haha. Fruktansvärt roligt i ögonblicket! Det går inte att beskriva här i text. Men kul var det. Mm.
Men ett faktum är att när man skrattar så mycket under en timme, så får man faktiskt träningsvärk i magen. Och det måste väl vara ett tecken på att magen har tränat? Ja, vi säger så. Tycker jag.
Det mitt blogginlägg egentligen skulle handla om var Tokio Hotel. Jag tänkte skriva var jag tyckte om dom. Men det får bli imorgon. Det har ju varit ett sånt jävla snack om dom. Så jag satt mig ner idag och lyssnde på dom. Och ja, vad ska man säga. Så bra lät det ju inte. Men mer om det imon. Nu ska jag nog ta och krypa ner i sängen, så vi säger god natt nu.
Förresten, snart är det höst och vinter. Då får man använda kängor, stövlar, mössa, halsduk och jag får ta fram min älskade kappa, jag saknar min kappa.
Älskade Siri. Min andra halva. Du var verkligen det. Jag kan säga att det har aldrig, och då menar jag aldrig, gjort så ont i mig. Aldrig någonsin. Trodde att det skulle gå över, åtminstonde lite. Men nej. Jag vet inte vad som krävs för att jag ska bli lugn. Det är nånting som fattas i mig. Som ett stort svart hål. Jättestort. Jag saknar att se dig på morgonen när jag vaknar, se din svans vifta för att du vill att jag ska gå upp. Hur du ivrigt rusar ut ur mitt rum och ner för trappan så fort jag sätter mig upp i sängen. Hur du sitter och tittar på mig med världens finaste ögon, öga, sista tiden, när du vill ha det jag äter. Hur du suckar och krafsar på min dörr när jag har gått och lagt mig utan dig och hur glad du blir när jag öppnar dörren. Och hur du snabbt som blixten rusar in i mitt rum, hoppar upp i sängen och lägger dig på kuddarna. Och hur du gjorde då jag var inne på toaletten för att göra mig iordning för att gå och lägga mig. Smyger dig upp för trappan, smyger in i mitt rum och lägger dig så att jag asbolut inte får någon som helst plats. Och hur du stänger ögonen och låtsas sova när jag kommer in i rummet. Allt för att jag inte ska börja flytta på dig så att jag också får plats. Ärligt talat så sover jag inte riktigt utan dig i min säng. Jag fungerar inte som jag borde när jag går runt här ensam på dagarna. Du förstog mig och jag förstog dig, det var allt som behövdes. Du var min själsfrände Siri och jag kommer alltid att älska dig.
Jag skulle offra mig högra arm om du låg i min säng i natt.
"I'd rather see you dead, little girl, Than to be with another man"
Angie tvingade upp mig på stolen.. Eller nåt.
Fruktansvärt snyggt!
I know music too, you see
All denna musik..
The truth is hard to swallow when you're choking on your pride
I natt har jag drömt jättekonstiga mardrömmar. Att jag och Angelica hölls som fångar på vårat jobb på Fjäderholmarna, och chefen var Chef Christian som vi jobbade under i Frankrike! Men vi lyckades fly med en liten motorbåt över till fastlandet där vi planerade att ta SGS-bussen hem om vi hann med den. Så när vi skulle åka så kommer Christian i världens racerbåt mot oss, och då vaknade jag i ett ryck och det kändes som att jag liksom satt nåt i halsen när jag vaknade så jag inte kunde andas. Jättekonstigt. Sen helt plötsligt skulle jag spela DM med Storvik. I nåt konstigt slott. Och så kom jag försent till alla matcher och fick hoppa in mitt i liksom. Och sedan av någon konstig anledning stog jag alldeles ensam på en ödslig ö. Det var mitt i natten och det var dimma över hela sjön. Långt borta såg jag ett skepp, ett sjörövarskepp, helt obemannat. Och det kom liksom till ön för att hämta mig, så jag hoppade på. Så styrde skeppet sig själv mot ett jättekonstigt nöjesfält på en annan ö, precis bredvid. Så hoppade jag av där och åkte karuseller för mig själv. Så åkte jag spökkarusell och åkte ner i nåt slags gap, då vaknade jag igen, i ett ryck, helt kallsvettig. Jättekonstigt! Jag förstår inte riktigt hur hjärnan fungerar ibland.
Jaja. Idag har jag varit ute och gått med Angelica och sedan, som sagt varit i Storvik med Ida och Anna. Vi åkte till Idas stall och jag fick rida på Idas häst! Det var kul. Men hästarna betedde sig märkligt. Dom var nog rädd för mig. Eller nåt. Jag kände mig som ett barn då Anna och Ida gick på sidan och liksom ledde hästen. Men jag travade lite faktiskt, det var kul. Sen skjutsade jag hem brudarna och åkte hem och åt. Magen skrek efter mat! Så fick jag kasslergratäng när jag kom hem. Och nu har pappa dragit ut en massa recept typ som Gordon Ramsay har skrivit. Jag kollade nämligen på The F Word härom dagen och pappa kom in och kollade han också. Och nu har pappa kommit in i någon slags matlagningsperiod. Så han har skrivit en lista på vad vi ska äta för mat varje dag. Kan bli kul.
Nu blir det Pink Floyd-konsert! Yeeey.
I stumbled on "I love you" tonight, But it sounded like goodbye
Jaha, vad ska jag skriva om gårdagen? Det känns som att jag upprepar samma sak flera gånger, men det är ju ett faktum att det alltid spårar, det är ju så, finns ingen annan utväg helt enkelt. Det har liksom blivit till våran grej, eller nåt. I alla fall så skjutsade mami mig och Angelica till Sandra i Järbo. Hittade inte riktigt, men så kom Johanna cyklandes (som inte kände igen mig!!!!??) så vi frågade henne om vägen, så hittade vi. Vi stannade en bit från huset så vi kunde ladda upp med våra partytutor som vi inhandlat (dessa blev kvällens underhållning) och blåste på som tusan på Klasgatan, eller vad den nu hette. När vi är 50 meter från huset kommer Sandra och Sara ut på bron och undrar vad det är för idioter på hennes gata. Men det var ju bara vi.. När vi kommer in står buffén på bordet och vi blir bjudna på bål och grejjer. Mycket god bål. Plockmat var det som det bjöds på i alla fall. Och jäklarns vad gott det var, finfina bilder på maten har jag också. Klockan var väl 19.30 när vi ätit klart, så ja inte vet jag vad vi gjorde i 4 timmar tills Johanna kom och hämtade oss? Jag och Sandra hade i alla fall springtävling, och våran kondition ligger i den röda zonen, helt klart. Vi blir inskjutsade till Lobby och till min förvåning var det väldigt mycket folk ute, konstigt. Det blev dans mest hela kvällen, och jag hittade nån galen brud på dansgolvet som jag hoppade runt med, tror att hon heter Frida Holck eller nåt?! Haha, det var kul. Efter krogen hamnade vi vid Sibylla. V skulle skjutsa oss, och han var där när vi kom. Stackarn fick vänta på oss som hittade på allt möjligt. Angelica hittade några grabbar som hon satt och snackade med, Sandra träffade en kamrat, och jag, jag träffade två hundar, jättesöta. Till slut kom vi väl därifrån och det blev en tripp till Järbo för att lämna Sandra, och leta efter baksidan av mitt telefonskal som hade lossnat och lagt sig på Sandras bro. Helt galet att jag hittade det. Men glad blev jag. Sedan poppade vi musik hela vägen tillbaka till Sandviken, och sjöng, eller skrek, jag vet inte.
Idag har jag mest varit död. Ätit 25 skorpor, typ. Dom är beroendeframkallande, helt seriöst. Gjorde iordning lite grönsaksdipp även! Bästa bakismaten, fruktansvärt gott. Sen kom pappa och snodde resten, och mamma. Men snart blir det sängen i alla fall. Taggar inför imon då jag ska till Idas stall och rida hennes häst! :) Bilder på det kommer antagligen upp imon! Kan vara värt att se.. ! ;)
"Grattis din gamla kärr.. Sandra 40 år eller 20.."
(Lägg märke till den fina blåa fågeln Sandra fick av mig och Angelica!)
Hahah Sandra:)
Yeeey, back in business på hemmaplan!
Förresten så träffade jag Alfons.. Alfred? Arvid! Så hette han ja..
Veckans/Helgens/Dagens/Kvällens låt : Meatloaf - Did I say that
yes there are two paths you can go by..
yeeeey, nu kör vi brudar!
Denna brud fyller 20 år!! Och ikväll ska vi fiiiira! Hur ska det gå..?
do you think they'll drop the bomb?
Nu tänkte jag gå ut och gå, kanske med Angelica? Ska fråga henne. Sedan hem och bränna skiva för att sen gå till Angelica och taggaaaa Sandras 20-årsfest! Ikväll ska jag få gå till min favoritklubb: LOBBY NIGHTCLUB!
...eller?
i don't need no arms around me
"Shopping" med Angelica stod det på schemat idag. Men jag och Angelica kan inte riktigt hantera ordet shopping. Vi gör mest andra saker. Vi hittade i alla fall det vi skulle ha. Och det var ju bra. Kan inte skriva vad det blev här, för det förstör ju hela surprisen så att säga! Jag har inga pengar men konstigt nog kunde jag köpa en ny halsduk och ett diadem..jättekonsigt. Och vi spekulerade över hur man kan döpa ett apotek till "Valen", det var också jättekonsigt.
Folk måste verkligen undra när dom ser mig och Angelica på stan eller på någon stackars allmän plats. Vi tänker absolut inte på om vi skämmer ut oss eller vad vi säger. Men det är ganska kul. Vad gör det om 100 år liksom?
Nu är jag jättehungrig. Mamma lagar nog mat. Jag har valt mat idag. Min favoriträtt! Den rätten är lätt på topp 5 listan! Fläskfilégryta med ris. Och mamma har något secret spice som hon använder, därför blir det så god. Mmm!
Jag fullkomligt älskar den här bilden. Alla bilder för övrigt. På mig och Angelica. Jag tycker om Angelica. Jag älskar Angelica, hon är min bästa vän. Det har hon alltid varit, och kommer alltid att vara. 
You make me live
whatever this world can give to me
It's you, you're all I see
Ooo, you make me live now honey
Ooo, you make me live
You're the best friend
that I ever had
I've been with you such a long time
You're my sunshine
And I want you to know
That my feelings are true
I really love you
You're my best friend
Ooo, you make me live
I've been wandering round
But I still come back to you
In rain or shine
You've stood by me girl
I'm happy, happy at home
You're my best friend.
Ooo you make me live
Whenever this world is cruel to me
I got you to help me forgive
Ooo you make me live now honey
Ooo you make me live
You're the first one
When things turn out bad
You know I'll never be lonely
You're my only one
And I love
The things that you do
You're my best friend
Ooo, you make me live.
I'm happy, happy at home
You're my best friend
You're my best friend
Ooo, you make me live
You, you're my best friend.
my browneyed girl
Nu är du med mig varje steg jag tar baby. Varje dag, hela livet. Alltid. 
Du och jag Siri, vi var dom bästa. Vi är dom bästa.
if you pick up that telephone
Igår blev det Onsdagsmys med Anna och Ida. Jag åkte till Anna och vi spelade guitarhero! Första gången i mitt liv faktiskt. Det gick ganska bra, till slut. Det var rätt kul, men svårt. Jag erkänner att både Ida och Anna var bättre än mig. Men dom är erfarna spelare. Vi tog Idas bil till affären. Dom köpte chips, dipp och läsk. Och nyttig som jag är köpte jag en honungsmelon och en låda vindruvor. Ida gjorde en jävla rivstart på parkeringen och tröck gasen i botten i 20 meter och sedan tvärnitade hon så melonen flög och allting annat flög för den delen. Det var kul, haha! Sedan åkte vi hem till Anna igen och valde film. Moulin Rouge blev det. Och ja, nu vet jag precis varför jag aldrig har sett klart den när jag väl tagit mig tid att se den. Okej handlingen är bra och skådisarna är bra. Men den är ju så fruktansvärt dåligt gjord. Anna och Ida tycker att den är bra. Men jag kan inte riktigt koncentrera mig, jag blir väldigt rastlös när jag ser en dålig film. Så jag lekte med Annas marsvin Sussi istället! Hon blev glad när hon fick komma ut ur buren. Enligt Anna var det vääääldigt länge sen. Jag blev kär i Sussi. Anna sa att jag kunde få henne. Men jag vet hur min mor och far blir. Så mot min vilja fick jag släppa in henne i buren och lämna henne ensam i mörkret. Jobbigt. Men jag kommer kanske tillbaka på måndag igen! Då ska jag Anna och Ida till Idas stall och rida på hennes hästar! Det ska bli hur kul som helst. Men Anna är allergisk, så hon ska vara fotograf. Yeeey. Sen åkte jag förbi V. Stackarn är förkyld. Men inte jag. Jag har antagligen världens bästa immunförsvar.
Varit ute och promenerat med Angelica. Pratat om alla sommarminnen. Angie och Malla, spårar ur jämt, vad vi än gör så spårar det. Men det är ju så det ska vara. Spårat.
Nog ser det godare ut med melon och vindruvor?
Sussi fick också smaka melon!
Yeye, jag och Sussi, vilken team.
Today is the big day by the way!
I look into the sky, The love you need ain't gonna see you through, And I wonder why, The little things are finally coming true.
10 timmars sömn var precis vad jag behövde. Jag är fortfarande lite trött. Men inte lika som igår och i förrgår. Tummen upp för det! Fruktansvärt jobbigt att bara vilja sova hela tiden, och inte orka göra saker. Idag vid lunch var jag och Angelica ute och gick våran dagliga promenad. En väldigt uppfriskande promenad. Lite frisk luft och skitsnack är alltid bra. Tänkte söka jobb idag, men jag orkar inte. Vill ha svar nu från dom jobb jag redan sökt! NU! Orkar inte gå hemma mer. Fast det kan vara ganska skönt. Nu när Angelica också är hemma och är arbetslös så är det superskönt. Faktiskt så funderar jag på att bli hemmafru på heltid, det är ett ganska bekvämligt "jobb". Städa, diska, laga mat och handla. Det är faktiskt roligt, när man är på humör. Och idag är jag på humör för det. Så just nu ligger kycklingfiléerna och tinar och väntar på att marineras i min alldeles hemmagjorda marinad. Sedan ska jag göra pilaffris till det! Kommer ihåg när jag gjorde det i Frankrike, jäävlar var gott det blev. Kommer antagligen inte lyckas göra det lika gott men, jag ska försöka. Och en stackars pulvercurrysås. Det får duga. Ska väl börja med det nu, mami o papi kommer straaaax!
a whole lotta spending time!
Jag övervägde starkt om jag skulle krypa ner i sängen eller sätta mig vid datorn en snabbis. Datorn vann. Och nu sitter jag här i mörkret i mitt rum och skrattar för mig själv. Jag loggade nämligen in på Facebook och där har mina kära vänner haft en lång konversation och länkat ett jobb som låg på Platsbanken. Jobbet är korvförsäljare i Gamla stan, med Stina (Hon är den ultimata korvsäljaren!)! Att dom ens annonserar om ett sådant jobb. Det borde vem som helst kunna få. "Ingen utbildning eller erfarenhet krävs" HAHA! Fruktansvärt roligt, dock väldigt internt. Men jag och Stina har ett starkt band, och härliga sommarminnen. Många korvar har vi köpt av henne. Ojoj, hur kul som helst. Haha.
Idag har jag lagat mat åt min kära familj. Pappa fyllde ju 45 år i lördags, och vi har inte riktigt hunnit fira honom än! Så vi slog till idag. V skjutsade mig till affären och jag inhandlade lax och grejjer. Kom hem vid halv fem och halv sex skulle bror och Jennie komma! Potatisen var kokt från dagen innan, så jag skalade den och gjorde förmodligen världens godaste potatissallad med rom, rödlök, purjo och grejjer. Smörstekte paprika och purjo och körde in laxen i ugnen och voila! En utsökt middag färdig på en timme. Mm, och gott blev det. Såklart.
Låtarna som går på repeat just nu:
George Harrison - Got my mind set on you
John Lennon - Jealous Guy
John Lennon - Working Class Hero
E.L.O - Telephoneline
Pink Floyd - Money
i got my mind set on you!
Vilken helg! Kryssning och personalfest. Jag åkte ner till Stockholm i torsdags och åkte till lägenheten direkt. Där var det stökigt. Som tur var spenderade vi inte alltför många timmar där, utan packade om väskorna inför kryssningen och åkte in till Kleins redan klockan 15.00. Där träffades vi, hela gänget som skulle åka. Det var jag, Angelica, Louise, Moa, Johanna, Frida, Robin, Peter, Micke, Jonne och Stefan träffde vi vid båten cirka 17.00. Cinderella heter båten. Vid 21.00 åt vi buffé. Och det var det godaste jag ätit på länge. Jag brukar vanligtvis inte tycka att buffén är värd applåder, men denna, mmmmm, det var god den! Sedan gjorde vi oss iordning och träffades i någons hytt. Kvällen tog fart och vi såg på "Årets man" (20 pojkar/män som sprang runt på scenen i björn borg-kalsonger!) och det var helt okej att se på! Klockan gick väldigt fort. Jag tjatade i två timmar om att vi skulle gå till dansgolvet, och jippi, klockan 02.15 gav gänget med sig och vi gick till clubseven. Dansade tills klockan var 04.00. Sedan somnade vi i Robins hytt, efter att jag snott hans chokladkaka och ätit upp den, han blev lite ledsen. Haha! Inte helt nyktra vaknade vi vid 10.00 och tog oss till den så kallade irländska puben. Satt där och drack cider. Och jag smakade Robins bloody mary. Usch. Jag ville ha buffé till lunch, men jag blev grovt nedröstad. Istället blev det macka och vatten på taket. Det fungerade det också. Båten gick i land vid 15.30. Då klev min bror på! Missade han med några minuter.
Alla gick till Londonviadukten och tog bussen hem. Utom jag och Angelica som inte orkade åka buss. Vi ringde taxi istället! Världens billigaste taxi förövrigt. Kom hem och Angelica la sig på soffan som en död älg. Men jag, hemmafru som jag är, städade hela lägenheten åt mina ex sambos. Sen kunde jag slappna av! Sandra kom hem vid halv åtta. Då beställde vi pizza på internet, så kommer dom med det till dörren! :) Perfekt tänkte vi. Men då slog baksmällan hårt mot mig. La mig dubbelvikt i soffan och hade en stark känsla av att jag skulle spy. Och ju mer Angelica pratade om maten som snart skulle anlända mådde jag ännu mer illa. Men, min kropp är ett mysterium, från att ligga och tycka väldigt synd om mig själv och tro att magen ska spricka till att känna mig helt okej i hela kroppen. Det hela gick väl kanske på tio minuter. Konstigt. Tycker jag. Sedan åt vi mat och kollade på Jack Sparrow och hans vänner.
På lördagen var det personalfest på schemat! Klockan 10.00 blev vi upphämtade av Gittis och vi åkte till ett Spa som ligger i Nacka. Där fick vi helkropssmassage och körde ett yogapass. Just ja, vattengympa hann vi med också! En helt okej för- och eftermiddag. Efter det begav vi oss till våran lägenhet och gjorde oss iordning för att åka till kvällens aktivitet. Det var bara Gittis och Ullis (Våra chefer) som visste vart vi skulle. Så när taxichauffören frågade vart vi skulle höll jag Angelica och Annica för öronen. Ska det vara en överraskning så ska det väl? Så på vägen gissar vi på alla möjliga stället. Angelica nämde ett antal gånger Golden Hits men vi vågade inte tro för mycket. Men så ser vi att Ullis står utanför Golden Hits när vi kommer med taxin!! Och jag säger bara att det var det roligaste jag gjort på vääääldigt länge! Dom hade bokat bord precis vid scenen och vi blev bjudna på trerätters! Förrätten var soppa, varmrätten var rödspätta och desserten vanilj- och chokladkaka! Mm det var helt underbart gott. Till det drack vi drinkar och vin. Vi satt där från 19.00 till cirka 23.00. Då har dom kört show hela kvällen. 70-tals tema med mera. Så det var hippeframträdande, ABBA, Beatles, Elvis och myyyyycket mycket mer! Det avslutande numret var en glimt av tidigt 80-tal. Och temat var ROCK! Jag och Angelica var skapligt nöjda! Snabbt röjdes borden bort och det blev dansgolv. Men vi gick upp en våning, till schlagetbaren, där stannade cheferna och Annica medan jag och Angelica gick upp en våning till, till 80-talsbaren, där dom spelade mest rock! Och det var så bra, så bra! Har aldrig haft så kul. Klockan 02.15 hade vi ont i fötterna. Tog då en taxi till Kleins för att säga farväl. Det var jobbigt. Jag tror jag började grina. Eller? haha! Sedan blev det korv hos Stina och taxi hem till Finntorp. Jag spårade i lägenheten. Men det tar vi inte här.
Söndagen bestog av städning av lägenheten. Min favoritsyssla! Grov städning blev det. Slet ut alla kuddar ur soffan för att sedan inte alls veta vilken kudde som skulle ligga vart. Men jag tror det blev rätt efter en stunds pusslande. Thomas och Anette hämtade mig och Angelica och vi lämnade Sandra kvar, ensam, på våning två.. Men hon kommer också hem snart! :) hon fyller 20 på torsdag faktiskt! Så på lördag blir det att fira henne! Lobby noghtclub för första gången sen studenten!! Ska man vara taggad eller..?
Louise, Angelica, Jag, Frida och Moa!
We like the tequilaraces!
Personalfest på Golden hits!
Sista bilden från Kleins..
sweep the streets i used to own
Klippning och shopping blev det idag så det räcker óch blir över. När jag och Angelica var barnvakt i sommras så gick vi förbi Carlings på kvällen, såg en tröja i skyltfönstret som jag blev kär i. Men sen har det inte blivit att jag gått tillbaka. Men så idag gick jag in och kikade idag, och där hängde den, min kärlek. Såklart hängde den med hem till mig. Mamma frågade om hon fick se vad jag köpt. Men icke. Hon dissar mina kläder. Stenhårt. Hon hatar just stilen oversize. Just därför får hon inte se. Det är just dessa tröjor jag inhandlar. Blev ju den på Carlings, en svart från Gina och en kort beige från Vero moda.. Sen köpte jag världens skönaste leggings från Bikbok! Typ plyshmaterial på utsidan och skönt sidenmaterial på insidan, hur sköna som helst! Blev även en väska från Vero moda. yeyeyeyeyeye. Tänkte vara seriös och fota skiten, men jag orkar inte. Lägger upp bilder från min stockholmweekend istället, där jag förhoppningsvis använder dom.. Det är ju tanken i alla fall. Eller nåt.
En gammal goding. Imoooon tjejen! Askungen!!
I cannot put my finger on it now
För övrigt så dricker jag te ur kanske den snyggaste koppen på planeten. Fick den i sommras av min mormor när hon besökte mig på jobbet på Fjäderholmarna!
you better run for your life if you can, little girl, hide your head in the sand little girl. Catch you with another man that's the end'a little girl!
Nu har jag bestämt mig. Imon är jag värd att shoppa! Japp, det är jag. Så ja, imon efter klippningen blir det shopping. Eller före. Skitsamma. Shopping blir det. Jag måste pigga upp min garderob. Förresten hittade jag ett par grymt snygga skor på modekungen.se! Se bilden nedan. Skulle vara snyggt till helgen. Men leveransen var sjukt lång. 7-12 dagar! Dom hinner ju inte komma i tid då. Om jag fortfarande tänker på dom om en vecka ska jag överväga att köpa. Men lite jobbigt är det att handla på nätet. Storlekarna varierar ju från sko till sko liksom. Men det skulle vara ballt att vara 1.72 lång! Då skulle jag för en gångs skull vara i jämnhöjd med alla andra. Typ.
Jag nådde nyss höjden av lathet. Just nu sitter jag väldigt skönt i sängen med datorn i knät. Så varför göra det svårt för sig när man kan göra det lätt? Jag ville ha min väska som hängde på kroken vid dörren, så att jag kunde få min handsfree så jag kunde lyssna på musik. Så ja, jag ropade på mamma så hon fick komma till mitt rum och hämta väskan åt mig och lägga den på sängen. Kände mig sjukt lat! Men jag är faktiskt sjuk. Nästan. Då får man vara lat. Och då vill man bli ompysslad! Jag som vanligtvis inte blir sjuk vet inte riktigt hur det känns när man blir det. Men jag har lite ont i halsen, och är lite yr och mår illa. Och så är jag konstant trött! Kanske är jag less på livet helt enkelt?!?!? 
Mmm baaaabyy vilken frillllllla!
don't take a slice of my pie!
Jaha, kom nyss hem från att ha skjutsat min käre mormor till sjukhuset. Jag gillar inte sjukhus. Eller, inte för att dom gör något fel, dom gör ju allt för att man ska må bra. Men själva stämningen. Dom säger att det inte finns plats för alla gamla och sjuka på sjukhusen. Men överallt är det tomt. Långa korridorer som är helt öde. Typ! Iaf så satt vi där och väntade i 45 minuter. Sedan tog det kanske 30 minuter sedan fick vi åka. Mormor bjöd på lunch på IKEA. Det var gott. Mormor beställde kycklingfilé med pommes. Men kycklingen rörde hon inte, åt bara pommes och coleslaw. Typ halva skålen med pommes, sen var hon mätt! Tänk om man kunde bli mätt på det? Billigt och bra. Jodu tack. Ja, fort gick det att äta lunch med mormor. Så jag skjutsade hem henne igen.
Och nu sitter jag verkligen och njuter av mitt liv. Så kallade liv. Flyttade ut på altanen. Det är ju trots allt fint väder ute. Drog på Dark side of the moon inne i rummet och öppnade dörren helt. Kan säga att det är en helt okej situation. Skriver lite med Anna. Om allvarliga saker :P Hon kommer med bra råd. Ett råd var riktigt riktigt bra! Jag borde få massage. Japp, det skulle vara bra för mina muskler. Mm, så sa hon. Och jag tror på allt Anna säger. Hon säger alltid rätt saker, och smarta saker. Meeeen nu tog skivan slut. Nu blev det Jag önskar du var här.
I still can recall when we were small, how he tried his best to warn us all, He said, watch out for the danger.
Igårkväll var jag ute och gick. Och funderade. Mest på ingenting faktiskt. Rätt skönt ibland det också. Gick genom Vallhov först, såklart. Ute på vägen drar en kille förbi på moppe och lukten från moppen påminner så sjukt mycket om när vi var allihopa som umgicks för 5-6 år sen. När mamma och pappa ringde vid tio och frågade vart man höll hus. Men man pressade gränserna och kom in halv elva. Man ville aldrig gå in. Allt var mycket roligare ute. Och när man kom in smög man sig till datorn och satt där och pratade med allihopa i alla fall. Åh vad jag längtar tillbaka. Men den tiden hade väl sina problem också. Någon hade strulat med ens föredetta pojkvän, någon hade snackat skit om ens kompis. Små bagateller egentligen. Men så stora saker just då. Men i slutet var alla kompisar i vilket fall. Det spelade väl ingen roll hur mycket vi än bråkade om saker och ting. Alla var med varandra ändå. Kommer ihåg när alla hängde på "Gårn". Haha. Vilka tider va! Shit vart har alla tagit vägen? Man trodde ju att man skulle umgås för alltid. Men oj så fel vi hade. Är det några som överhuvudtaget pratar med varandra idag? Kanske några. Kul hade vi i alla fall. Man får väl vara glad för det antar jag! Tack du moppekille som väckte gamla minnen i min hjärna!
Sedan gick jag förbi fotbollsplanen. Där hade det precis varit fotbollsträning. Dom flesta hade redan åkt hem. Men dörrarna till omklädningsrummen var fortfarande öppna. Några killar stod vid sina cyklar och pratade. Och lukten när jag gick förbi där alltså! Det luktade gräs och svettiga benskydd blandat med ångan och schampoolukten från duschrummen. Och det luktade precis som det gjorde när vi var små och spelade fotboll. En närmare bestämd exakt doft! Vad hände med alla man kände där? Jag kommer kanppt ihåg vilka som man spelade med. Men kul hade vi. Fotbollen var väl inte det viktigaste. Vi pratade väl om allt annat än fotboll just på den tiden. En problemlös tid! Vad hade man att fundera över? Vem man skulle leka med dagen efter och vad som gick på TV på kvällen. Jodu tack, det skulle vara nåt det.
Jo, ett doftminne till hann jag med på min promenad. Och detta också från Vallhov. Jag försökte tänka på nåt annat än moppekillar och fotbollsträningar. Men så kommer jag in i ett kvarter efter fotbollsplanen. Där har någon precis klippt gräsmattan. Och vem tycker inte om det doften? Jag tycker om den. Det luktar precis som det alltid har gjort, när man var 12 år och ville att det skulle vara sommar året om. Men snart börjar skolan igen, tillbaka till vardagen och alla rutiner. Och sensommar som det är, kallt i luften, men man behöver ändå inte jacka. Det börjar bli kallare på kvällarna. Mamma och pappa tjatar om en extra tröja eller en "tunnare jacka", men trotsig som man är jämt ska man ha t-shirt bara för att bevara sommaren på nåt sätt. Just det, skolan börjar snart! Dagen före skolan skulle ha sin första dag fick man ju inte vara ute lika länge som på sommarlovet. Det var inte roligt. Man hann ju inte med hälften av det man brukar hinna göra en hel kväll. Värst vilka simpla problem man hade förut. Fan, ta på sig en jacka och mamma och pappa blev nöjd? Tänk om det var så enkelt nu! Nej nu är det "Skaffa ett jobb", "Vad ska du göra med ditt liv egentligen!?!" Typ.. Kanske inte riktigt dom orden. Men man känner ju hur det ligger i luften.
Mmm en nostalgisk kvällspromenad. Mys!
Jag saknar min Angie! Hon vet ju vad jag pratar om, hon har ju varit med, jämt :) <3
"When I hear that wind blow,
all across the Wicklow mountains.
Is it you I hear a calling?
Johnny boy, oh Johnny boy.
When I look to the west,
out across the River Shannon.
I can still see you smiling.
Johnny boy, oh Johnny boy.
When the leaves have turned to brown
and winter's due.
As I watch the sun go down,
I'll think of you.
When I hear that wind blow,
all across the Wicklow mountains.
Sure it's you, I'll hear a calling.
Johnny boy, oh Johnny boy."
G.M
For Philip.
heartbreaker!
Idag då? Nej, inget har hänt idag heller. Jag och pappa åkte ner på stan. Hälsade på Lias på Intersport och fikade. Och nu sitter jag i köket och tittar på när pappa lagar blodpudding. Jag är väldigt hungrig just nu. Försökte lyssna på musik, men pappa drog på nån musik istället och den överröstar min stackars dator.. Jag var nyss ute på youtube och lyssnade på lite livespelningar med Thin Lizzy. Och så är det en kille har kommenterat en av låtarna från en konsert, "Still in love with you" heter låten. Och jag kände att det lika gärna kunde ha varit jag som skrivit det! Förresten så skrev jag ett liknande blogginlägg för ett tag sen! Lite läskigt. Men sanningen är ju sanningen.
"This is the most underrated band ever, though they are one of the best rock band in history. i would give my life to see this concert live. this hitty age we're living in is shit! wtf happened to the music. everything have gone from wonderful to shit i wish i was born like 20-30 years ago instead of this shit!
Thin Lizzy!
R.I.P Phil"
In my soul, Baby..
It's deadly how you broke him. He's a fool Without you baby, I'm not joking.
Det skulle vara värt att vara 45 år nu för att ha haft chansen att se dessa musiker. Lätt. Jag påminner min far varje dag om hur lycklig han kan känna sig. Jo, han har ju sett dom. Då var året 1981! Och det har jag sagt förut också! Men jag kan inte beskriva min avundsjuka. Jag skulle göra vad som helst för att få se dom. Anything! Men jag kan inte göra mer än att glo sönder på bilder och spela dom i högtalarna. Faktiskt, så känns det dumt att ens spela en annan grupp. För dom har ju allt. Ja, det har dom. Allt allt allt allt allt !
Malla & Angie, babysitters, Skansen 2009!
Just as his mother warned him From her dying bed -It's alright to lose your heart But never lose your head
Mysigt värre. Igår hade jag och Anna picknick två mil upp i skogen i Storvik. Gäddtjärn hette det visst. Vi satt där och pratade och matade fåglarna med vindruvor. Tittade ut över sjön och funderare på livet. Typ. Sen kom molnen. Regnet var ett faktum och vi fick ta skydd i vindskyddet. Där gjorde vi planer inför kvällen. Världens mysigaste plan. Så vi for till Sandviken och tappade bildelar på våran rallyfärd i skogen. Vi utrustade oss med gummistövlar, tält, varma kläder och såklart korv! Brummade upp i skogen igen. Men Annas saknade bildel var spårlöst försvunnen. Vi gjorde en mysig brasa av våran ved som vi inhandlat på Prix. Sedan satte vi upp tältet som vi skulle sova i. Medan vi gör det kommer det en bil körandes på vägen, jag blir skiträdd (som vanligt) och gömmer mig i vindskyddet. Men det var två helt ofarliga människor som ville göra oss sällskap (Absolut inte tvingade) en liten stund. Så vi grillade korv och plaskade runt i vattnet (i våra stövlar). Vattnet var supervarmt! Jag bestämde mig för att bada. Men det skulle jag få göra när vårt besök hade åkt. Vi hade nämligen inga badkläder med oss. Men bad blev det i vilket fall inte. Vi hade inga handdukar heller. Kanske lite jobbigt efteråt. Vi bestämde oss för att inte sova kvar, det skulle bli kallt och aningen läskigt mitt ute i skogen.. Mörkret kröp sig på och månen lyste som en stark lampa över oss. Måste säga att jag gillade situationen. Riktigt mycket. Till slut la vi på all ved och det blev en fin och stor eld. Vi låg där bland alla filtar med levande ljus, och såklart elden och tittade ut över vattnet där stjärnorna verkligen speglades på ytan! Mm det var nog den bästa studen på länge..
Alperna/Frankrike -09
Seen the show before, knows someone's gonna fall.
Andra september! För precis ett år sen grät jag i min körlärares famn! Körkortet var mitt :) Ska man fira med tårta kanske? Nja, det må vara lite överdrivet kanske. Men jag ska i alla fall vara med A! Det är ju nästan som att fira. Har haft en låt på hjärnan sen inatt. Thin Lizzy - Old flame. Så nu går den på repeat! Fantastiskt vad man kan må bra av musik. Sjukt bra.
Nu blir det mys med A!
Among the ashes there still remains A glowing spark in my heart
Seriöst? Kanske, inte vet jag. Det är svårt att veta ibland. Men jag blir glad av det, och det är väl bra, antar jag. Nånting drar mig bort, nånting håller mig kvar. Jag vet inte exakt vad det är, men nånting är det. Och nånting kan ju vara vad som helst! Orkar inte tänka på det nu i alla fall. Jag vill bara vara. Bara vara jag ett tag, tack.
Från A till M ! 090606
Det blåser ibland
i det liv som är vårt,
när kraven är många
och tempot känns hårt.
Då är det viktigt att ha en kamrat,
som använder orden
till annat än tjat.
Jag tror knappt att jag
har fattat det än,
att i dig har jag funnit en vän.
Därför vill jag att du skall veta det nu:
Du är min vän
allra käraste du!
Having a hard time when you're not around.
