Har det blivit för sena kvällar, för lite sömn, för mycket stress när jag och Cicci på jobbet börjar sjunga "Jag orkar inte mer, vill inte vara kvar, jag längtar efter er min kära mor och far....." osv. Ja, jag tror det. Men julbordet är snart över och alla Sandvikenbor har ätit sig mätta, förutom vi då. Det ska bli skönt att vara ledig. Mycket skönt. Väldigt efterlängtat. Dock får jag inte träffa den jag helst vill träffa. Men jag har sagt det förut och jag säger det igen, "Livet är orättvist".

Och jag vill spendera tid ute i detta underbara väder vi så snabbt har fått. Jag vill göra mycket faktiskt. Men om man börjar kl.12.00 och slutar ca.23.00 hinner man inte göra mycket. Okej, idag börjar jag 14.00 så jag skulle kunna gå ut och njuta lite av snön. Ta en skön promenad. Men energin finns helt enkelt inte. Jobbar man nästan till midnatt, då vanligt folk har gått och lagt sig och kanske sovit någon timme så orkas det inte med när man vaknar vid 10.30 och alla leder i kroppen värker och du måste gå till jobbet igen om någon timme och samtidigt vill man hinna med att äta frukost i lugn och ro, kanske städa lite också.. Och vi ska inte tala om ryggen. Doktorn säger "Röntgen visar ingenting, uppsök sjukgymnast" Mm, tack för det. Jag ville grina när jag läste det. Ärligt!

Tacka vet jag musik. Tänk att det alltid slutar med musik? Jag tror jag gillar musik. Älskar musik. Avgudar musik. Tänk, vad skulle hända om alla toner flög iväg ut i rymden, helt ofångbara, och aldrig mer fick vi höra dem..? Då skulle jag också vilja flyga iväg ut i rymden. Tänk vad underbart. Sväva runt i rymden och inte bekymmra sig för någonting, bara lyssna på musik och sväva omkring i ingenting. Sounds gooooood?

Förresten. I söndags var jag och hälsade på Baby Ruben (Han heter inte Baby Ruben, utan bara Ruben, men jag säger Baby Ruben) och han är inte så mycket "Baby" längre. Men fortfarande världens gosigaste. Ska nog vara kattvakt snart har jag bestämt. Ibland tror jag att jag går bättre ihop med djur än med männsikor. Låter det märkligt? För mig känns det helt naturligt att umgås med Ruben. Jag ifrågasätter inte han, och han ifrågasätter inte mig. Man behöver inte prata, vilket kan vara jobbigt ibland. Man får vara sig själv för en liten stund helt enkelt. Och så får man vara "liten" för en stund, leka och sånt. Nyttigt för själen!

Ruben ger mig energi. Och energi är något jag har brist på just nu. Så tack för i söndags Ruben, det gjorde gott. Jag blir lätt grinig när jag inte har någon energi. Och "lätt grinig" var något av ett milt uttryck. Väldigt milt skulle jag vilja säga. Jag blir jobbig och nästan dum. Ja, det blir jag. Förlåt alla som måste stå ut med mig då. Jag tycker synd om er. Ärligt. Men vi låter den här veckan komma till sitt slut. Sen glömmer vi den, okej? Tack på förhand.












favoritbilden igen.



We could be so happy, you and me, no one there to tell us what to do.
I'd like to be under the sea. In an octopus' garden, with you.