Helvetesdag. Eller, en helt okej dag. Egentligen. Om jag tänker efter, det hade ju kunnat vara värre menar jag. Det hela började igårkväll. Jag hade planerat denna dag från morgon till kväll. Det hela raseras när jag kommer hem och mamma berättar att just på onsdagar är det inte "Drop-in" på röntgen på sjukhuset i Gävle. Vilket jag trodde var varje dag mellan 8.00-11.00. Och eftersom jag hade tandläkartid kl. 07.30 tänkte jag slå två flugor i en smäll. Och då blev allting jättejobbigt. Så jag tröståt världens största portion med pasta och bacon. Missade dock såsen som stod gömd bakom någonting i kylskåpet. Och efter det, då låg jag uppsvälld som en gravid här i sängen. Men för säkerhets skull så går jag ut på Landstinget Gävleborg och checkar en sista gång. Och där stod det ju att det var drop in. Precis som jag visste! Så nu hade jag alltså tröstätit i onödan. Så, vid 02.00 somnar jag och klockan ringer 06.00. Pigg och glad? Nej, skulle inte tro det. Mer som en zombie. Mamma stressar på mig och jag skyndar mig på med kläder och ytterkläder. När vi precis rullar in i Gävle kommer jag på att jag glömt mitt körkort hemma. Vilket betyder att jag inte kan röntgas! Så, det var ju bara att åka hem igen efter att jag lämnat mamma på jobbet. Det roliga är att det viktigaste jag visste att jag måste komma ihåg var en Pink Floyd-skiva som jag skulle lyssna på i bilen. Men inte körkortet inte. Nej nej. Dumt att ta med det liksom. Det är konstigt att polisen inte stoppade mig på vägen hem, eftersom jag inte hade något körkort med mig. Det har liksom varit pricken över i denna morgon. Jaha, hemma kl 08.00 och fyra timmar återstår tills jag börjar. Jag bestämde mig då för att åka in till Gävle ännu en gång. Och på något sätt, dom få minutrar jag var hemma och funderade på om jag skulle åka in till Gävle igen eller inte, så har jag tappat bort hemnyckeln. Den är helt spårlöst borta. Fortfarande. Så jag fick leta fram någon stackars reservnyckel. Och allt gick bra inne på sjukhuset och sånt. Förutom när jag skulle leta på vart mamma jobbade någonstans. Jag visste inte ens att det fanns nio våningar. Visste du? Nej, just det. Så jag irrade runt på Strokeavdelningen tills jag hittade henne inne i fikarummet. Sedan begav jag mig hem igen. Innan jag åkte hemifrån igen pumpade jag äntligen däcken på min cykel! Det har gått riktigt trögt ett tag nu. Så kom jag på din briljanta idén att det kanske blir bättre om man pumpar i lite luft i däcken? Och jävlar ja. Vilken fart det blev på pärlan min! Susade fram på gatan gjorde jag! Och jag åkte i perfekt tid hemifrån för att hinna i tid tills jag började. Och när jag har kommit mer än halvvägs så kommer jag på att jag glömt nycklarna till cykellåset. Yeeey! Jag blev så glad, så glad. Allt gick min väg idag skulle jag vilja säga. NOT. Ska jag ens nämna jobbet? Om vi ska dra en kort slutsats. Jag tappade allt man kunde tappa, skar mig på allt man kan skära sig på, glömde ta ut allt man kan glömma att ta ut ur en frys som MÅSTE hinna tina till service.. Men en sak som är konstigt. Alla gäster var nöjda, vissa saker tog slut på grund av frusna grejer, men ingen skada av det iallafall. Så en lyckad kväll blev det ändå! Imorgon är det dreamteam, jag och Cissi! Wooho!