Så. Ännu en gång var det längesen jag skrev. Faktum är att jag suttit med ett tomt inlägg framför mig flera dagar i sträck nu, men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det händer ju inte alltför mycket, tråkigt nog. Känns som att tiden står stilla, nästan som att den går bakåt! Jag lider väl inte precis, men någonting skulle det ju kunna hända om dagarna. Förutom städa, laga mat och promenader. Jag känner mig för tusan som en pensionär! Stackars gamla ensamma pensionärer alltså. Tänk att vara alldeles ensam om dagarna, och laga mat till sig själv och vänta på att någon kanske nån gång ska komma och hälsa på, eller ringa.. Men i alla fall, jag känner mig lite så. Faktiskt. Och det är ganska hemskt. För jag har ganska många år kvar till pension. Typ 46 år eller nåt. Shit, det var inte lång tid, egentligen. Men skitsamma. Deprissionstankar.com här hörde jag!

Varje dag den här veckan har i stort sett varit likadana. Gå upp, äta frukost (vilket innebär att jag gör världens godaste omelett), gå en promenad, komma hem och duscha, sedan göra lunch (till mig själv i min ensamhet), sedan förbereda middag till mina arbetande päron. Sedan jag kvällsaktiviteterna se lite olika ut, antingen träning eller slapp framför datorn eller tv:n. Saknar en viss brun/vit liten filur som skänkte mig all lycka i hela världen. Hon gjorde det värt att gå upp och dagarna. Nu måste jag liksom hitta någon annan anledning. Och visst finns det fler orsaker att gå upp, men det går liksom inte att beskriva hur hon fick mig att må hur trött jag än var. Obeskrivlig kärlek till en varelse som inte längre finns. Det är också jobbigt. Just nu är det jättejobbigt. Babygirl!

Några positiva saker då kanske. Jo, jag har skaffat mig några vuxenpoäng här i veckorna. Jag har börjat dricka kaffe! Började med latte på jobbet i sommras, och nu, helt plötsligt dricker jag vanligt kaffe. Med en gnutta mjölk i. Men jag skulle säkert gilla det utan mjölk också. Har inte provat än. Det får bli nästa steg! En annan poäng är att jag börjar inhandla varor till hemmet. Med mammas kort dock, men jag handlar. Och inte saker som godis och onyttiga saker. Utan liksom mjölk, bröd, frukt och fil och sådant som tar slut hela tiden. Och en till poäng är att jag börjar närma mig tvättstugan mer och mer. Jag stryker än så länge.. Och sorterar ibland min tvätt. Men har inte ännu kommit så långt att jag häller i tvättmedel och sköljmedel. Men det kommer, jag lovar. Sen var det något mer, men jag kommer inte på det nu.

Nu när jag sitter här med mitt kvällskaffe fick jag ett sms av en person som fyller min vardag med kärlek. Och det är just den personen jag saknat dom här dagarna då jag känt mig lite nere. Jag har liksom gått runt här och tänkt att det är nåt som fattas. Liksom såhär tomt kan det inte vara, någon fattas, men vem? Och nu, nu vet jag. Så nu mår jag mycket bättre! Och en till sak har jag kommit på som gör att jag mår bättre, jag har flyttat ner datorn till köket. Annars sitter jag typ bakom min garderob inne i ett hörn i mitt rum och gömmer mig för världen. Men här nere ser jag liksom ut genom fönstret och är delaktig i det som händer här hemma. Och nu lät jag som en gammal pensionär igen, men så är det i alla fall.

Faktiskt så känner jag mig  på bättre humör nu när jag skrivit ett blogginlägg! Ska ut och gå en promenad nu sen ska jag nog skriva nåt mer här i bloggen!

Heeeej på ett tag kära läsare.


älskade sötboll.