Det är någonting med hösten alltså. Som får mig att må bra. Speciellt dagar som denna. Solen lyser och himlen är blå, men kylan ligger på. Allt som är varmt annars blir liksom hett och mysigt. Tillexempel en kopp kaffe. På sommaren känns den nästan ljummen och man dricker hellre något kallt. Men på hösten så blir den där kaffekoppen jättevarm och mysig. Man vill bara sitta ute och känna hur den värmer upp hela kroppen när man dricker. Eller ta tillexempel ett hem. På sommaren kan det ibland vara skönare att vara ute för man vet hur fruktansvärt varmt det är inne. Men nu, när det är kallt ute, så ser lamporna i fönstret ut som små värmekällor och man vill bara gå in och kura ihop sig i soffan under en filt och slå på en bra film! Eller när man ska ta en promenad. På sommaren blir man antagligen jättesvettig och man är fortfarande jättevarm fastän att man har duschat. Men inte nu, inte på hösten. Man tar på sig minst två lager kläder och går ut. Man är alldeles varm i kroppen samtidigt som man känner hur iskallt det blir på kinderna och näsan, och det tar en stund innan blodet har hunnit ut i fingertopparna. Det är mysigt. Jag fullkomligt älskar hösten. Vanligt folk jobbar ju nu och har inte tid med promenader (Jag skulle gärna byta med någon) så jag får promenera själv. Men med några favoriter i öronen så gör det inte så mycket i alla fall.

En till som älskade hösten.

Om jag bara fick gå en höstpromenad med dig. Bara en till.