Hej och hå. Inatt kunde jag inte sova. Ryggen värker hur jag än ligger. Det är faktiskt jobbigt. Varje andetag tar emot och smärtan växer verkligen vid varje rörelse. Jag trodde faktiskt inte att det kunde göra såhär ont. Så, nu vet ni det. Alla som läser. Intressant och kul att veta. Kanske någon som vill skicka ett fång blommor och lite choklad?

Jag, Anna och Lovisa diskuterade min lilla olycka igårkväll faktiskt. Tänk om det hade legat en sten där jag ramlade, och jag hade brutit nacken, eller krossat ryggraden eller något likande. Jag hade ju faktiskt kunnat dött! Och det är ju en hemsk tanke. Men jag hade tur i oturen som Anna jämt säger.




Och i allt detta onda knäpper jag en egobild. Bara för atttttttttt. hejejejejjjedå