Igårkväll var jag ute och gick. Och funderade. Mest på ingenting faktiskt. Rätt skönt ibland det också. Gick genom Vallhov först, såklart. Ute på vägen drar en kille förbi på moppe och lukten från moppen påminner så sjukt mycket om när vi var allihopa som umgicks för 5-6 år sen. När mamma och pappa ringde vid tio och frågade vart man höll hus. Men man pressade gränserna och kom in halv elva. Man ville aldrig gå in. Allt var mycket roligare ute. Och när man kom in smög man sig till datorn och satt där och pratade med allihopa i alla fall. Åh vad jag längtar tillbaka. Men den tiden hade väl sina problem också. Någon hade strulat med ens föredetta pojkvän, någon hade snackat skit om ens kompis. Små bagateller egentligen. Men så stora saker just då. Men i slutet var alla kompisar i vilket fall. Det spelade väl ingen roll hur mycket vi än bråkade om saker och ting. Alla var med varandra ändå. Kommer ihåg när alla hängde på "Gårn". Haha. Vilka tider va! Shit vart har alla tagit vägen? Man trodde ju att man skulle umgås för alltid. Men oj så fel vi hade. Är det några som överhuvudtaget pratar med varandra idag? Kanske några. Kul hade vi i alla fall. Man får väl vara glad för det antar jag! Tack du moppekille som väckte gamla minnen i min hjärna!

Sedan gick jag förbi fotbollsplanen. Där hade det precis varit fotbollsträning. Dom flesta hade redan åkt hem. Men dörrarna till omklädningsrummen var fortfarande öppna. Några killar stod vid sina cyklar och pratade. Och lukten när jag gick förbi där alltså! Det luktade gräs och svettiga benskydd blandat med ångan och schampoolukten från duschrummen. Och det luktade precis som det gjorde när vi var små och spelade fotboll. En närmare bestämd exakt doft! Vad hände med alla man kände där? Jag kommer kanppt ihåg vilka som man spelade med. Men kul hade vi. Fotbollen var väl inte det viktigaste. Vi pratade väl om allt annat än fotboll just på den tiden. En problemlös tid! Vad hade man att fundera över? Vem man skulle leka med dagen efter och vad som gick på TV på kvällen. Jodu tack, det skulle vara nåt det.

Jo, ett doftminne till hann jag med på min promenad. Och detta också från Vallhov. Jag försökte tänka på nåt annat än moppekillar och fotbollsträningar. Men så kommer jag in i ett kvarter efter fotbollsplanen. Där har någon precis klippt gräsmattan. Och vem tycker inte om det doften? Jag tycker om den. Det luktar precis som det alltid har gjort, när man var 12 år och ville att det skulle vara sommar året om. Men snart börjar skolan igen, tillbaka till vardagen och alla rutiner. Och sensommar som det är, kallt i luften, men man behöver ändå inte jacka. Det börjar bli kallare på kvällarna. Mamma och pappa tjatar om en extra tröja eller en "tunnare jacka", men trotsig som man är jämt ska man ha t-shirt bara för att bevara sommaren på nåt sätt. Just det, skolan börjar snart! Dagen före skolan skulle ha sin första dag fick man ju inte vara ute lika länge som på sommarlovet. Det var inte roligt. Man hann ju inte med hälften av det man brukar hinna göra en hel kväll. Värst vilka simpla problem man hade förut. Fan, ta på sig en jacka och mamma och pappa blev nöjd? Tänk om det var så enkelt nu! Nej nu är det "Skaffa ett jobb", "Vad ska du göra med ditt liv egentligen!?!" Typ.. Kanske inte riktigt dom orden. Men man känner ju hur det ligger i luften.

Mmm en nostalgisk kvällspromenad. Mys!
Jag saknar min Angie! Hon vet ju vad jag pratar om, hon har ju varit med, jämt :) <3


"When I hear that wind blow,
all across the Wicklow mountains.
Is it you I hear a calling?
Johnny boy, oh Johnny boy.
When I look to the west,
out across the River Shannon.
I can still see you smiling.
Johnny boy, oh Johnny boy.
When the leaves have turned to brown
and winter's due.
As I watch the sun go down,
I'll think of you.
When I hear that wind blow,
all across the Wicklow mountains.
Sure it's you, I'll hear a calling.
Johnny boy, oh Johnny boy."

G.M
For Philip.