Ungefär nu brukar jag kliva upp ur sängen. Men som sagt har jag hunnit med ganska mycket redan. Varit in till Gävle, pratat lite om jobb osv. Åkt buss hem, GRATIS! Både från Gävle och från resecentrum till Vallhov. Kan vara för att jag inte använt mitt busskort på år och dar. Eller, det borde väl inte spela nån roll? Magnetremsan kanske inte är så pigg helt enkelt. "Fixa det där nån gång om du vill, om du har tid..." Jaha, herr busschaufför. Du kan väl fixa det själv. Ge mig ett nytt bara, så svårt kan det väl inte vara? Men jo, tydligen. Skitsamma. Jag kommer inte använda kortet i alla fall. Kanske. Både våran och brors bil är på service så jag kan inte använda bilen.. Känns bra. Tur att jag har min L! :) Ställer alltid upp när det behövs. Jämt jämt jämt. Alltid.

Nu tänkte jag gå ut och promenera. Men icke. Nu regnar det. Då blir man blöt. Det är jobbigt. Så jag ska väl sätta igång och baka lite då! Men vi har ingen jäst hemma. Kanske måste ha det om man ska baka tänkte jag. Orka handla. Men det är väl så det är antar jag. Hemmafrun som jag ändå är. Litegrann. Deltidshemmafru.

Härom dagen kom jag att tänka på Amanda Jenssen och hur mycket jag faktiskt gillar henne. Försökte leta på skivan som ska finnas någonstan här hemma. Men hittade den inte. Och så igår hittade min käre far den bland hans skivor. Å vad glad jag blev. Vanligtvis tycker jag inte om saker som har med idol och sådant att göra, men med Amanda är det nåt speciellt. Förra sommaren var ju jag och Annika och såg henne på Living Room. Vi stod längst fram såklart. och när vi står där och sjunger med i låtarna tar Amanda tag i min hand och kollar mig rakt in i ögonen när hon sjunger. Det var ballt. Tyckte jag. Kanske inte lika ballt som om det vore någon annan kändis med va tusan. Kul att nåt annorlunda händer i ens liv i alla fall, ibland.

Förresten, HAHA! Igår hände en rolig sak. När jag och Angelica ska svänga in mot Vallhov vid AGA-korsningen, tror ni fan inte att det går en gammal tant med rullator mitt i korsningen?! Vi höll på att dö. Så vi vände för att hjälpa den stackars damen så att hon inte skulle bli ihjälkörd. Men när vi kommer så är hon redan mitt ute i korsningen och bilarna yr förbi i all världens fart. Hon såg alldeles borta ut. Liksom kollade upp mot himlen och förstod inte riktigt vad som hände. Och när jag tänker efter, så var det ju egentligen inte roligt alls! För hon kanske var sjuk och inte riktigt fattade vad hon gjorde. Hon kanske inte tänkte riktigt klart eller något. Nej, sånt här får man inte skratta åt. Men just i ögonblicket kunde vi inte hålla tillbaka vårat skratt. Förlåt oss, tanten med rullatorn. 

Men hur som helst, så ska jag väl pallra mig till affären och köpa jästsvammmmp. Eller så kan jag baka ett bröd utan jäst. Får se hur det går?! Kan bli spännande. Kan bli jobbigt också. Skitsamma. Hejdå.