En sak är säker. Jag och Angelica kan inte föra ett normalt samtal med varandra. Det spårar alltid. Det spelar ingen roll vad vi pratar om. Det slutar alltid med något grovt skruvat, puckat, sjukt, galet. You name it! Tillexempel på jobbet. Jag, Cissi och Angelica byter om för att gå hem och Angelica packar ner saker i sin väska, och så ser jag att hon stoppar ner mina vantar som jag lagt på hyllan. Så säger jag att det där är väl mina vantar Angelica? Då säger hon jaha oj jaha, så fortsätter hon att proppa ner allt som ligger på hyllan, kockmössor, förkläder och massa grejer, i all världens fart och så börjar vi driva om att hon alltid snor allt hon ser omkring sig när hon ska gå hem. Så börjar vi krydda med att hon monterar ner hela hyllan och tar hem den till sig och har som matbord. Och att hon släpar ut bänkarna och alla omklädningsskåp, det är ca 7 skåp som är två meter höga och sitter ihop med varandra plus en bänk att sitta på. Och att hon släpar ut den genom dörren och tar hem den och har den som "sittplats" till sitt matbord som består utav hyllan hon monterat ner. Som att ingen märker varje morgon att alla möbler och grejer är borta liksom? Haha, vi är skadade. Grovt!

Jag vet. Vi har sjuk humor. Ja, vi tycker verkligen att det här är kul. Men roligare är det ju i samma ögonblick man säger allting. Såhär i efterhand när man skriver ner det och försöker förklara så är det ju inte lika kul. För er alltså. Vi skrattar ihjäl oss varje gång vi drar upp det satteee!

Jag ska inte ens nämna våran promenad hem från jobbet idag. Heller inte dom timmar vi tillbringade själva på jobbet. Det är helt stört alltså. Om det fanns dolda kameror på jobbet så skulle folk tro att vi var sjuka i huvudet. Helt ärligt. Det finns inte ord för våran humor. Den är så vrickad.

Skönaste kommentaren idag kan jag berätta om iallafall.

Jag står i köket och hackar nånting. Angelica kommer in från matsalen med diskförkläde i typ galonmaterial, diskhandskar i gummi, en grön och en gul och en sopkvast eller nåt i händerna. Vi lyssnar på rockklassiker på radion och Rammstein börjar spelas.....

Angelica (tänk er hur hon ser ut i sin outfit) kommer in genom dörrarna och skriker som om hon vore full :

-RAMMSTEIN?!?!?! Det är väl för fan inte ROCK?!?! Det är ju för fan tysk jävla......(tyst i tre sekunder)....... jävla BÖGPOP!!!!

Jag höll på att dö av skratt. Det är svårt att få det att låta lika roligt som det verkligen var. För Angelica kan få till en sån sjukt rolig röst när hon säger saker. Meeeeeen hoppas ni kan föreställa er. Haha.



besta kåmpizar.







(OBS. Detta inlägg skrevs natten till idag (därav "idag" på jobbet), men någonting hände med bloggsidan så det gick ej att publicera, men nuså funkar det igen.)