Håkan Hellström, vilken kille, vilken man. Jag fullkomligt älskar och avgudar denna människa och den underbara musik han skriver, sjunger, komponerar och förmedlar till sina lyssnare. Texterna är som utdragna ur mitt huvud, och säkert flera tusen andra människor. Det kan jag säga, utan att tveka en sekund. Kom ihåg, om musiken du lyssnar på inte känns i hjärtat, om den inte får dig att känna ett rus, ett rus av lycka, då kan du lika gärna slänga den i sjön. Då är den ingenting värd.

Det är så jag ser det. Eller, det är så jag säger det, som Håkan skulle ha sagt.

Jag är så stolt över att vi i Sverige har en sådan musiker som Håkan. En svensk Bob Dylan. Okej, Dylan är världsklass, man kan aldrig någonsin jämföra någonting eller någon med Bob Dylan, han är i en helt egen kategori och ingen kommer någonsin kunna skapa någonting i stil med Dylans verk. Men, jag känner samma känsla när jag lyssnar på dessa gossar. Det känns som att allting dom skapar kommer från hjärtat. Texterna flätas samman med deras egna upplevelser och erfarenheter. Allting flödar ut genom högtalarna på det mest magnifika sätt. Och känslan, den är så underbar. När den träffar hjärtat, sinnet.. Ingen känsla är bättre.

Hög på musik, igen.