Jaha, vad ska jag hitta på för intressant att skriva om idag då? Särskrivningar? Dessa förbannde särskrivningar som driver mig till vansinne. Värst är det på Facebook och bloggarna jag läser. En lösning på problemet är väl helt enkelt att jag får lägga ner Facebook, och aldrig mer läsa en blogg. Förutom Kenzas, hon kan stava hon. Eller ska jag kanske börja skriva anonyma kommentarer på bloggar? Kanske blir det lite genomskinligt till slut? Att en anonym människa sitter och påpekar hur man stavar. Men vad fan, hur svårt kan det vara? Jag förstår verkligen inte.

Det är som min faster Maria säger; "Särskrivningar är kriminellt".

Annars då? Jag har jobbat hela dagen. 08.00-16.30 måste ju vara den sämsta tiden att jobba. Och under denna årstid är man totalt instängd från solens strålar i flera månader. Men, jag är antagligen den sista på jorden som ska klaga över mitt jobb och mina arbetstider. Det finns värre, så mycket värre. Sånt man bara ser på nyheterna och läser på sista sidan i Aftonbladet. Barn som sliter 12 timmar om dagen för knappt någon lön alls. Dom sliter ihjäl sig för att vi i västvärlden ska ha möjlighet att köpa så billiga kläder som möjligt (och såklart diverse teknikprylar och faktiskt det mesta vi använder dagligen).

Det är som min faster Marias man Fredrik säger; "Varför tror du att linnet på H&M kostar 49.50?"

Den där familjen Andersson i Knivsta är bra smarta dom.




Blus från Thailand
Svarta höga jeans från H&M

(passande när jag just påpekade barnarbete i andra länder...)

Såhär såg jag ut när jag och min vän Ida for till Gävle och såg vår älskade Håkan Hellström. Jag var galet taggad. Men på bilden ser det ut som att jag ska på begravning. Men som sagt, det skulle jag inte. Jag skulle på vad som skulle bli en av dom bästa kvällarna på länge. Länge länge länge. Länge leve Håkan!