Helt otroligt! Jag skrev upp två saker som jag skulle utföra idag. Och kors i taket, jag gjorde båda två! Några klick sen var det klart. Inte jobbigt alls. Och då pratar jag inte om att beställa kläder till mig själv, även om det är min absolut högsta önskan. Nej, jag har faktiskt beställt saker till nära och kära (det känns bättre att beställa saker till andra än till mig själv).

Sömnen var långt borta igårkväll då jag låg och tänkte på Asos.com och alla fantastiska plagg. Men jag måste ändå ha lyckats somna. Men det tog tid. Och jag vet inte hur min hjärna fungerar, men riktigt bra kan det inte fungera. Jag drömde den antagligen sjukaste drömmen någonsin inatt. Det var fruktansvärt och hemskt. Det var mord hit och dit och hela familjen var inblandad. Usch, det var inte alls trevligt. Men det är ju så underbart att vakna och inse att det bara var en dröm. En liten dröm som min sjuka hjärna kokat ihop.

Idag var det lite roligare att jobba än andra dagar. Dock var inte Cicci med (därav jobbar jag) men resten av dårarna jag jobbar med gjorde dagen trevlig. Speciellt när Sandra berättar om hennes och Angelicas helg. Fattar inte ibland alltså.. haha! Och dom ska vara mina vänner, är jag likadan? Jag vet inte, haha! Men snart är väl jag också fit for fight och kan spåra tillsammans med dom.

PS.
Jag blir kär i min egen syster när jag ser på detta foto.


Älskade människa. Don't you ever leave me girl :)

Zolabola! Älskar den här lilla killen. Han är så lik min Siri både utseendemässigt och till sättet. Hoppas man får vara hundvakt åt honom snart igen. Jag vet att han gillar mig. Hur skulle han kunna ogilla stuvade makaroner till frukost? Det går ju inte. Och väluppfostrad som han är väntar han på att jag ska säga varsågod.

Tänk vad komplimanger kan göra en riktigt glad. Tänk dig att du får en komplimang, det kan ju handla om precis vad som helst. Stor eller liten. Kanske "Du passar verkligen i den där tröjan" eller "Du är alltid så snäll och omtänksam". Tänk vad glad man blir då. Men ofta glömmer man bort dem och ibland kommer man inte ens ihåg när man gav någon vän en komplimang senast. Och synd är väl det. Fruktansvärt synd. Man borde säga alla positiva saker man tänker på! Jag kan sitta och tänka att "Hon är så duktig på det där" eller "Sådär önskar jag att jag också kunde göra". Men jag det stannar i min hjärna. Varför inte bara säga det rakt ut? Det resulterar bara i positivitet. Även om man får svaret "Nej men vad säger du, den här gamla trasan?" eller "Ja men det här klarar vem som helst av" så blir man innerst inne ändå glad. Det bara är så. Vi funkar så. Människan.

Tänk vilket positiv värld vi skulle kunna skapa med hjälp av att vi alltid är snälla mot varandra och säger snälla saker..

Då kanske världen skulle smaka som en härlig chokladfudge!

Min pappa har en förmåga att tömma systemkameran på alla bilder och föra över dom till sin egen dator och sedan radera allt på kameran! Tror han att jag orkar leta på ett USB och föra över alla bilder och sedan föra över dom till min dator? (dagens lyxproblem). Fruktansvärt jobbigt. Och han slutar inte när jag ber honom att inte radera bilderna från kameran förrens jag har lagt över dom på min dator.

Ni ser vilka problem jag har!

Okej då, jag ska inte klaga på småsaker. Det finns värre saker. Faktiskt. Lyssnade ni på låten jag länkade för någon dag sen? Hoppas det. Annars har ni missat något fantastiskt. I skrivande stund lyssnar jag faktiskt på den. Så bra! Sitter här och praktiskt taget väntar på att jag ska cykla till jobbet. Men först ska jag cykla förbi ICA och köpa mynta. En självklar garnityr till desserten ikväll. Jag hoppas att något SAIK-fan ska vara sugen på dessert ikväll. Den kommer att bli awesome! Ska försöka knäppa ett kort när den är klar. Hoppas också att det kommer någon och beställer mina fantastiska grönsaksspett med bulgursallad och tzatziki. Den kommer också att bli awesome. Kanske att jag hinner få ett foto på den också. Så, alla ni som ska se SAIK-Vetlanda ikväll, kom in till oss i restaurangen och beställ det jag just rekommenderade.

Bjuder på bilder som endast finns på pappas dator.





Glass vid Nybrokajen när det var varmare ute



Zola i våras






Sture på brorsans födelsedag









Man fyller bara 21 en gång






Har Ruben varit så liten? Helt otroligt..

I brist på inspiration. Tre gamla bilder.

En sak till innan jag går och lägger mig. Något som stör mig, fruktansvärt mycket, är särskrivningar. Jag säger absolut inte att jag aldrig stavar fel eller skriver i någon sorts perfektion. Och kanske är det jag som är en gammal kärring när jag stör mig på något så, kanske egentligen, oväsentligt? Jag vet inte. Hur som helst, alla dessa särskrivningar som jag ser på Facebook och på diverse bloggar gör mig tokig. Jag hade tyckt att det varit helt okej om det var en 13-årig tjej/kille eller någon med skrivsvårigheter. Då hade det vart väntat och helt okej. Men när 85% av mina vänner på Facebook skriver med särskrivningar i var och varannan mening och stavar fel på dom vanligaste orden, då undrar jag om nåt är fel? Kanske ska jag börja ha lektioner här i min blogg? Det kanske skulle uppskattas då man kan vara anonym. Jag ska börja med några enkla knep man kan använda sig av om man är osäker (om man nu inte är osäker på om man stavar fel men ändå gör det jämt, så hoppas jag att någon snäll själ informerar denne om det) på hur man ska stava ett ord, om det sitter ihop eller inte, eller om det stavas med ett eller två "S" tillexempel. Då kan man prova att säga ordet högt, eller skriva ner det på ett papper. Då brukar man oftast se eller höra om det är fel eller inte.

Jag ska visa några av dom vanligaste särskrivningarna:

"Idag har jag varit hemma hos en vän och ätit kvälls mat, det var jätte gott."

Om du provar att säga ordet "kvällsmat" så hör du ju att det är ett ord, inte två. Så varför skriver du då "kvälls mat"?. Man säger ju "kvällsmat". Man säger inte "kvälls...mat".

Enkelt va?

Och om du nu ska säga till din vän att kvällsmaten var "jätte god", så säger du ju "jättegod". Du säger inte "jätte...god".

Skämt å sido, men irriterande är det. På nåt vis.

Och förresten, "jaså" stavas med ett "s"! INTE TVÅ!

Varma hälsningar / Ordpolisen

Ja, nu är det fyra dagar sen jag gick upp i taket när jag insåg (efter hundraelfte gången) att mitt shoppande måste dras ner till en normal nivå. Och vet ni vad? Jag har inte shoppat på fyra dagar. Jag har knappt gjort av med några pengar alls. Igår spenderades hela dagen med mina underbara brudar på café och restaurang. 350 kronor kostade en söndag i Sandviken med mina favorittjejer. Det var det värt.

Just nu sitter jag och lyssnar på Daniel Adams-Ray, och förvånas över hur fruktansvärt begåvad människan är när det gäller text och musik. Typiskt mig är att när en artist är som mest poppis och låtarna spelas frenetiskt på radio och diverse uteserveringar och krogar, då är jag totalt ointresserad. Jag tycker med andra ord inte om att lyssna på samma musik som precis varenda människa i min omgivning. Så igår slog jag på "Dum av dig" och blev, som sagt, förvånad över hur bra människan faktiskt är. Det är ju en fantastisk låt som speglar hur vi beter oss..ibland. Och även "Förlåt att jag aldrig sagt förlåt" klingar fint i melodin och även här är texten simpel och rak på sak.

Vad underbart det är att vara hög på musik.

Hittade igår på en oslagbar version av "Angels" med Robbie Williams. En låt som han framför live och han fullkomligt överröstas av publiken. Men vilken röst karln har! Rysningarna går längs ryggraden och det är så bra. Så bra.

Robbie Williams – Angels (Live)





Åter till shoppingmissbruket. Det är väldigt ovanligt att jag använder kläder mer än en gång (jag vet, jag är sjuk i huvudet). Men här har vi en riktigt favorit och månadens vinnare! Den vinröda blusen i siden från BikBok, 299 kr. På den övre bilden är vi hemma hos Sandra för någon vecka sedan. Och den undre är från Maddes inflyttningsfest för någon månad sen.

Ni ser, ännu ett framsteg!

Nu får det vara nog! Varje månad är det samma visa. Flera tusenlappar överförs på något mystiskt vis från mitt sparkonto till mitt bankkort! Konstigt va? Det kan väl ändå inte vara så att jag själv använder telefonbanken varenda gång jag åker och shoppar? Jag kan väl omöjligt lägga flera tusen kronor i månaden på kläder? Kläder som det finns så fruktansvärt mycket av i (och utanför) min garderob. Jag har kläder överallt. I garderoben såklart, på en klädställning (som snart går av), i ICA-kassar bredvid sängen (kläder som jag tröttnat på och ska skänka till biståndgruppen), i ICA-kassar i garderoben (sommarkläder som jag inte har plats för) och i högar på golvet och lite överallt. Kläder ÖVERALLT! Jag blir tokig.

Då kan det väl ändå inte vara så att jag är fullkomligt tokig och, för flera tusen kronor i månaden, handlar på mig mer kläder? Flera gånger i veckan hamnar jag av olika skäl i diverse klädbutiker och tycker synd om mig själv, för att jag inte har några fina och moderna kläder hemma (läs raderna ovan).

Någonting är fel på mig och min självdisciplin när jag beter mig på ett fruktansvärt vis. Jag blev förvånad (som alltid varenda månad när lönen kommer och jag ska föra över pengarna till sparkontot) alldeles nyss när jag loggade in på banken och såg att jag den senaste månaden använt mig av telefonbankens överföring inte mindre än 20 gånger. Det kanske inte låter så mycket. Men det är NÄSTAN en överföring om dagen. Och ungefär 5000 kronor allt som allt har jag fört över och lagt på fruktansvärt oviktiga saker. Kläder främst. 

Är jag dum i huvudet? Kanske. Kanske inte. Till saken hör ju att jag älskar kläder och shopping. Jag tycker att det är underbart att fynda och komma hem och hänga upp kläderna på galgar och skåda dessa i flera dagar. Men sen då? Sen hänger dessa kläder ofta så länge med prislappen kvar att jag hinner tröttna på plagget. Och väldigt ofta shoppar jag lite osmart. Om jag nu shoppade vardagliga kläder och sånt som jag kan gå runt i hemma och dra på mig och jag ska ner på stan, då hade kanske inte problemet varit lika illa. Men nu är det så att jag i 90% av klädköpen köper lite "finare" kläder. Typ till fest och sånt. Fina transparenta toppar och blusar, shorts och kjolar. Sådant som jag inte använder till vardags så ofta. Om det nu var så att jag festade och klädde upp mig varje helg så hade ju såklart kläderna kommit till användning. Men när jag jobbar i princip varje helg och dom flesta kvällar i veckorna. Hur ska jag gå hinna med att använda allt innan jag hinner tröttna? Det är omöjligt i princip. Och många gånger har jag sagt till mig själv att, nej nu får det vara nog, men sen står jag där på BikBok (favoritbutiken) och klämmer på någon fin blus för 399 kronor och tycker att, "Den här är jag värd". 

Nu är det skärpning. För bövelen.

(Ska nu iväg på Home-party med Kickie, och valde en tröja (köpt på BikBok, 249 kr, för någon månad sen) som jag fick ta bort prislappen på, är det en framsteg redan nu måntro?)

Fortsättning följer...

Onsdagskvällen spenderades på biosalongen i Gävle med Denise! Vi såg Rise of the planet of the apes, eller den svenska underbara översättningen "Apornas planet: (R)evolution". Haha, varför inte bara låta filmen ha sitt riktiga namn? Man blir bara förvirrad. I vilket fall så var filmen riktigt bra, den är 1 timme och 44 minuter lång, men jäklar vad fort det kändes. Lyxade till det med popcorn och choklad i biomörkret.

Vilken underbar start på dagen! En lååång frukost med morgontidning och bloggläsande. Och så är det så fantastiskt fint väder utomhus. Tråkigt nog ska jag jobba idag, men jag får ta och njuta av solen på promenaden till bilen! Och om jag har tur så är det fortfarande soligt när jag slutar.

Igår kikade jag och pappa på American Beauty med Kevin Spacey. En fruktansvärt bra film vars handling vill sparka på den amerikanska familjedrömmen. Åh jag vill se den igen! Nu! Så har du 1 timme och 57 minuter över, kolla på den!





En låt jag inte får ut huvudet är

Finbesök från Knivsta, kusiner och faster! Dock var det bara en filur som fick vara med på kort. Dom andra två syns i bakgrunden. Känner mig lite dum nu i efterhand som inte tog ett kort på Jennifer! Men hon var väldigt inne i spelet på pappas telefon.

Det blev en trevlig eftermiddag med många skratt, och även gråt, men det stod David för. Men han är väldigt lättcharmad så han börjar skratta lika fort igen. Vi åt och fikade, sedan gick vi en sväng till lekparken. Sedan blev det dags för hemfärd för Knivstaborna.

Den närmaste timmen ska jag spendera framför datorn och planera mina framtida studier. Ciao!

Ibland begär jag att få vara hundvakt åt denna vackra skapelse, den 5-åriga Springer Spanieln Zola! Är han inte skrämmande lik Siri? Jag fick ha honom hos mig en hel vecka och gud vad vi myste. Tre långa promenader om dagen och en massa ekologiskt hundgodis. Med andra ord älskar han att vara hos mig! Men såklart blir han dubbelt så glad när han får återförenas med sin matte Carro. Å vad glad han blev när vi mötte upp henne på stan.



Och dagarna bara går och går, jag vet inte var all tid tar vägen? Jobbar i stort sett hela tiden och i och med det tappar man sin egna stil. Klädstil alltså. Jag byter oftast om hemma (till mina fina serveringkläder som består av svarta kostymbyxor och vit skjorta). Stiligt må så hända, men inte är det min stil. Så dagar där jag är ledig och får klä mig i min egen stil blir det nåt i stilen ovanför. Men det händer att man står och glor in i garderoben och funderar vad fan man ska sätta på sig, för hur vill jag klä mig?

Text och bild av en arbetsnarkoman.





Och imorgon får jag finbesök från Knivsta. Den här filuren och hans familj. Underbart!

dags att uppdatera med en ny bild! nog för är David är extremt gullig, men nu har ni kollat på den bilden i snart två månader! Några nya bilder togs igår då vi var tjejerna hemma hos Madde som har köpt lya!

Imorgon är det midsommar. Det är väl ingen som har glömt det. Vad det är bra att fira för det vet jag inte. Men, en anledning till att träffa sina nära och kära. Skulle ha jobbat imorgon egentligen. Men bossen ringde idag med glädjande besked, jag blir ledig imorgon! Så  jag ska umgås med mina tjejer hela dagen.

PLUTT! Älskade lilla plutt. Nu har du dock växt på dig en aning, och snart snoooosar jag dig i nacken igen. Och vem vet, kanske får jag en fin välkomstteckning av J igen?

Vill mysa med min yngsta kusin NU! Och min näst yngsta för den delen.

Betessläpp, Storvik 2011.

Hej då Sandviken, hej Stockholm, Globen och ROGER WATERS!